Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oksanen möter professor Landsbergis: En av vår tids stora frihetshjältar

Det har gått 29 år sedan den där dagen i mars då Litauen återtog sin självständighet. Det var långt ifrån säkert att självständigheten skulle respekteras. Ännu fanns Sovjetunionen. Ännu hade inte Röda arméns stridsvagnar rullat mot TV-tornet.

Annons

– Vi trodde aldrig att Ryssland kom för alltid. Alla imperier kommer och går.

Den som säger det är frihetshjälten, ledaren och den första statschefen professor Vytautas Landsbergis. En solig februaridag tar han emot ett besök av ledarsidan tillsammans med Sveriges ambassadör i Vilnius Maria Lundqvist.

Det är en 86-åring, som trots att åren tagit ut sin rätt på kroppen, har kvar ett gnistrande intellekt. I blicken glittrar humor och skrattet ligger nära till hands.

Musikprofessor Landsbergis jobbar på sitt kontor dagligen. I hallen springer vi in i mötet som just avslutas innan det är dags för våra avsatta 45 minuter för ett samtal om nu och då.

En professor och frihetshjälte kan man inte jäkta, det blir en resa över historien, från tidernas begynnelse fram till våra dagar. På väggarna vittnar fotografierna om en rad historiska möten med ledare som George Bush d.ä. Om en tid så nära och ändå så långt bort.

– Små nationer ville leva också, och visade stor styrka att slåss för sin rätt till en nationell identitet. Även när de förslavades fortsatte uppror att komma. Det är vår historia de senaste 200 åren, vi har överlevt för att nu vara en medlem i den europeiska familjen av nationer.

Litauen har tre självständiga epoker. När självständigheten utropades efter första världskriget var det ett återställande av det gamla litauiska riket som övergick i union med Polen från 1395 till 1795. Svensk historia finns i Vilnius, det var här som hertig Johan fick sin Katerina Jagellonica. Deras barn Sigismund blev polsk-litauisk kung, men förlorade sin svenska krona till sin farbror Karl.

Stalin och Hitler styckade östra Europa. Litauen annekterades 1940.

Det fanns också svenska frivilliga för att säkerställa självständigheten, bland annat att bygga upp Litauens flygvapen, i de följdkrig som följde första världskriget innan freden etablerade sig.

Men det blev en kort tillvaro som självständig nation. Stalin och Hitler styckade östra Europa. Litauen annekterades 1940 av Sovjetunionen, ockuperades 1941 av tyskarna och sedan av Sovjetunionen igen. Men kampen för självständighet, med vapen i hand kom, att fortgå långt in på 50-talet.

– Vi förlorade många i kriget efter kriget. För övriga Europa betraktade man det som fred, men för oss var det krig.

Sedan inträdde de långa åren. Då Sovjetunionen och förtrycket blev vardag.

– Viljan att överleva fanns tills tiderna förändrades. Om viljan fanns att ha kvar sin kulturella identitet så visste man ockupationen inte kunde vara för alltid. Litauen hade kvar viljan.

Frigörelsen började under Gorbatjovs töväder på 80-talet. Rörelsen Sajudis började under 1988 ordna massprotester. 1988 demonstrerade en kvarts miljon människor mot Molotov-Ribbentroppakten och dess hemliga tilläggsprotokoll som ledde fram till den sovjetiska ockupationen 1940.

Året därpå konstaterade Sajudis att annekteringen av Sovjetunionen var olaglig. Och 11:e mars 1990 utropades den återtagna självständigheten. Professor Landsbergis blev ordförande i Litauens högsta råd, och därigenom den första statschefen efter den återställda självständigheten.

– Jag var bland de människor som arbetade för att hjälpa vår nation att överleva oavsett omständigheterna. Det var ett arbete för en ljusare, en mer friare framtid i slutet av 80-talet och början av 90-talet men det kan jag prata om i dagar och så mycket tid har ni inte, skrattar Landsbergis.

Den största prövningen kom efter utropandet. Kampen för självständigheten eskalerade och Röda armén ockuperade TV-tornet 13:e januari 1991. 14 personer dog när de utan vapen försökte stoppa stridsvagnarna.

– Det var en period av två år av konfrontationer med det sammanfallande blodiga imperiet, många säger att vi fick friheten till ett lågt pris.

Men priset var ackumulerat under ett halvsekel. De olika ockupationerna beräknar ha kostat livet för 1/3 av befolkningen. Hundratusentals kastades i fängelse.

Det var först med Sovjetunionens fall som självständigheten lyckades. Och resan in i både EU och Nato har gått snabbt.

– Vi lyckades, men vi måste ha förståelse för att frågan inte är avgjord än. Gamla imperier rymmer många imperialistiska drag och idéer. Det finns de (i Ryssland) som säger att deras mål är att återställa imperiet eller till och med utvidga det till hela Eurasien, med centrum i Moskva (här skrattar Landsbergis).

– Den här traditionen tycks vara odödlig, olyckligtvis för Ryssland självt men den är också farlig för grannar.

Kremls arbete att försvaga väst med alla medel som kan tänkas användas är väl dokumenterat. I veckan har det tagits upp de finländska ministeriernas rapport, i Estlands utrikesunderrättelsetjänsts årsrapport och i torsdags i Säpos årsrapport (som kan ses i klippet nedan).

– Vi ser hur Kremls härskare hoppas att väst ska försvagas eller rent av falla, så att Imperiet ska kunna utvidgas västerut igen. Vi är i den första linjen.

– Framtiden beror på oss själva. Det är stora krafter i rörelse runt om oss. Om det inte finns en vilja att leva och vara som dig själv så kommer du att försvinna mycket snabbare om en katastrof sker. Om du är redo för katastrofer och angrepp så har du större möjlighet att motstå sådana prövningar.

Samtalet med professor Landsbergis finns att lyssna på i Podd72iTunes, Acast eller Spotify!

Annons