Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Oksanen: Kristersson (M) var dömd att misslyckas

Artikel 55 av 61
Valet 2018
Visa alla artiklar

Med 195 röster emot så blev Ulf Kristersson (M) historisk som den första statsministerkandidat i modern tid som misslyckats med att bli vald i första försöket. Liberalerna och Centerpartiet tryckte på nejknappen tillsammans med de rödgröna, medan M, KD och SD röstade för.

Annons

Kristerssons regeringsbildningsförsök var dömt att misslyckas från första början. Synd bara att alla Allianspartier bidragit till en plågsam, slitsam och splittrande process för att nå det första misslyckandet först två månader efter valet. Det borde ha diskats av snabbare med mindre låsningar för andra konstellationer i kommande rundor.

Att Ulf Kristersson var dömd att misslyckas framstår som glasklart när man lyssnar till de besked som Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD) gav både före omröstningen och i röstförklaringen.

I Åkessons nationalkonservativa världsbild är det mittenpartierna Centerpartiet och Liberalerna som är extrema.

Åkesson hade inte släppt fram Kristersson som statsminister om de partier som SD-ledaren betraktar som "extremt liberala" hade stöttat Kristersson. I Åkessons nationalkonservativa världsbild är det mittenpartierna Centerpartiet och Liberalerna som är extrema.

En gemensam Alliansregering hade fått nobben av SD tillsammans med de rödgröna.

En M- och KD-regering med stöd av C och L hade också fått nobben av SD tillsammans med de rödgröna. När det var klart att Kristersson inte skulle bli statsminister var det utan kostnad för Åkesson att rösta för.

C och L valde att göra som man lovat före valet, att inte medverka till en regering som behöver aktivt stöd av SD för att vara regeringskraftig. Den rakryggade hållningen gjorde att man höll sina väljarlöften, men missade chansen att visa för de krafter i M och KD som tror att SD är ett tämjbart politiskt djur att det inte finns några gratisluncher.

I stället har bitterheten och splittringen i Alliansen blivit plågsam att följa.

SD:s strategiska mål har sammanfallit med Socialdemokraternas mål om att splittra Alliansen. SD har gjort det skickligt, Åkessons röstförklaring gav något för alla att lyssna på.

De som tror på gratisluncher med SD såg Åkesson rösta ja till Kristersson och hörde honom prata om att man inte kör med utpressning och att man bara ber om saker som M och KD redan tycker. Dessutom klartext om att Åkesson inte fått prata med någon partiledare.

Centerpartister och Liberaler hörde tvärtom Åkesson säga att SD kräver inflytande i enlighet med valresultatet och att man fått signaler från M och KD att få vad man vill ha. Det innebär i en M- och KD-regering mer än dubbelt så mycket makt som Ebba Busch Thor och nästan lika mycket som Ulf Kristersson. De hörde också Åkesson lova ett nytt konservativ block med SD, M och KD som siktar på att bli störst i nästa val.

Regeringsbildningen framstår allt mer som ett chickenrace med framför allt tre aktörer; där två har felbedömt den tredjes kyla att hålla ratten fast i utlovat läge.

Well played för att öka splittring med olika tolkningar anpassat för olika målgrupper.

Allianssammanhållningen blir inte heller lättare av att M och KD nu stängt dörren hårt för en Alliansen och MP-konstellation. Regeringsbildningen framstår allt mer som ett chickenrace med framför allt tre aktörer; där två har felbedömt den tredjes kyla att hålla ratten fast i utlovat läge.

Att Annie Lööf (C) i slutändan skulle göra vad hon sade före valet trodde uppenbarligen varken Ulf Kristersson (M) eller Stefan Löfven (S). Den felläsningen har fört oss närmare extraval i ett allt mer låst läge. För att vi ska undvika extraval måste minst en av Lööf (C); Kristersson (M) eller Löfven (S) överge sina tidigare positioner.

Lööf har visat att hon pallat trycket i skarpt läge flera gånger. Det för oss ut i okänt politiskt vatten i Sverige. Kommer någon att väja, och varför och hur motiveras det?