Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Oksanen: Ingen normal republik

I en normal republik borde det vi just sett varit ett presidentskaps sista skälvande dagar. När Richard Nixon utsattes för avslöjanden i senatsförhör valde att han avgå för att undvika riksrätt. Watergateaffären och lögnerna blev presidentens fall, men presidentämbetets värdighet bestod.

Det är inte troligt att vi får se samma sak med Donald Trump, även om förra veckan i kongressen haft stunder som fört tankarna till 1970-talet.

Det är inte en normal republik i dag.

Postsanningsparadigmet har slagit igenom. Sanningen har blivit en underhållning bland andra underhållande lögner. Vem orkar egentligen bry sig och hålla reda på vem som ljuger om vad. Och skadar verkligen en lögn? Vem ljuger förresten mest; Trump eller hans tidigare advokat?

Det polariserade USA, som delats mellan Demokraterna och Republikanerna, har eroderat en resonerande och balanserad mitt. När partierna har dragit sig ut mot kanterna har mitten blivit en sufflé. Anständighet och intellektuell hållning står sig slätt mot hejarklackar.

Slagord, hårda ord, låsningar och trofépolitik dominerar. Samtidigt, vem kan hålla reda på alla turer?

Slagord, hårda ord, låsningar och trofépolitik dominerar. Samtidigt, vem kan hålla reda på alla turer?

Så när Michael Cohen, Trumps tidigare advokat, gav ett förödande vittnesmål mot presidenten så borde det i en normal republik utlöst de sista skälvande dagarna av ett presidentskap.

Cohen var Trumps ”fixare”. Killen som löste problem. Ett jobb han gjort sedan 2007.

Ett jobb han dömts till tre års fängelse för. Som ”fixare” betalade han porrstjärnan Stormy Daniels att vara tyst om sex med Trump, ett brott mot kampanjfinansieringslagarna. Cohen ljög också inför kongressen om planerna att bygga ett Trump Tower i Moskva, och så lite skattebrott på det.

Så det var en dokumenterad och dömd lögnare som skulle vittna om sin chef, som enligt Fact Checkers databas i oktober sade 1 200 dokumenterade saker som antingen var falska eller vilseledande.

Republikanska ledamöter angrep Cohen hårt, kan en lögnare tala sanning? De lade inte till ”om en lögnare”.

Cohen vittnade till sist, i ordalag som är anmärkningsvärda. Cohen pekade på uttalanden från Trump och beskrev honom som rasist, äktenskapsförbrytare och bedragare. Men det är knappast Trumps bekymmer med vittnesmålet.

För Trumps väljarbas är historierna snarare ett tecken på att ”their man” gör något rätt som får på sig ”PK-elitens ilska”. Average Joe i den bortglömda landsbygden, där globaliseringens relativa förlorare finns, känner igen sig och tycker att Donald är en av dom.

Trump kände till i förväg att Wikileaks hade e-post som stulits från Hillary Clintons kampanj.

I stället är det hårda fakta från Michael Cohen som får maktens pelare att åtminstone vibrera lite.

Trump kände till i förväg att Wikileaks hade e-post som stulits från Hillary Clintons kampanj. Mejl som rysk underrättelsetjänst hade hackat och sedan använt sig av Wiki-leaks som bulvan. Steg för steg släpptes e-posten. Den stulna e-posten stal momentum från Clintons kampanj som aldrig riktigt återhämtade sig.

Enligt Cohen fick Trump ett telefonsamtal från den politiske konsulten Roger Stone när de båda befann sig i Trump Tower i New York. Stone har för övrigt även han åtalats av den särskilde åklagaren Robert Mueller i den pågående utredningen om Rysslands inblandning i president- valet 2016.

Cohen berättade att Trump satte Stone på telefonens högtalare. Stone sade då att han haft kommunikation med Julian Assange, Wikileaks grundare om vad som skulle komma att drabba Clinton. ”Great”, ska Trump ha kommenterat det hela med.

När det gäller Trump Tower i Moskva menade Cohen att Trump fått honom att ljuga för kongressen. Cohen erkänner nu att det pågick samtal mellan Trump, genom bland annat Cohen, och ”högt uppsatta” ryssar nära valdagen 2016.

Donald Trump brukar med ihärdighet slå ifrån sig alla anklagelser med ”no collusion”.

Synonymer är maskopi, samförstånd och hemlig överenskommelse.

Collusion är inget enkelt ord att översätta till svenska. Synonymer är maskopi, samförstånd och hemlig överenskommelse.

Vad kan man förhandla med ombud för en främmande makt som försöker påverka val i det egna landet medan valrörelsen pågår? Det kanske inte har funnits en aktiv konspiration från Trump, men samförstånd om att det finns intressen som sammanfaller och att man inte vara rädd för att använda sig av det är något som Cohens vittnesmål bekräftar.

Trumps egna kommentarer till Cohens vittnesmål är också intressanta, i den twistade värld vi befinner oss i så var Trump i ett ännu dåligt förberett möte med Nordkoreas tyrann Kim Jong-Un om kärnvapen. Från talarstolen i Hanoi sade Trump om Cohens vittnesmål:

Han ljög mycket, men det intressanta var att det enda han inte ljög om var samverkan mellan Ryssland. ”

Frågan är om Trump hörde samma vittnesmål som resten av världen, eller att det är ett försök att trolla frågan är omöjligt att veta. Klart är att nervositeten stiger ju närmare Robert Mueller kommer ett avslut i utredningen om påverkan i presidentvalet.

Kommer det i slutrapporten finnas så mycket bevis att presidentens dagar är räknade?

I en normal republik hade Cohens vittnesmål och Trumps bekräftelse nog räckt för en avgång. Men lite är normalt i den politiska debatten 2019. Sant är falskt, falskt är sant. Allting är möjligt.

Trump har visat sig mästerlig i att hantera den nya tidens skummande informationshav. Det finns inget som tyder på att han tappat trollspöet. Det är vad som talar emot att Cohens vittnesmål får några konsekvenser för presidenten personligen, den politiska logiken har förändrats.

Med attityder som: ”Vem vet vem som ljuger, vad som är sant egentligen och förresten är det här ganska underhållande … ” kommer den västerländska liberala demokratin inte att överleva särskilt många val till.