Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Oksanen: "Fuck you", sade mästaren

I veckan tågade delegationerna från Slovakien, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Georgien och Ukraina ut från Europarådets möte i Strasbourg. I ett gemensamt uttalande talar länderna om att hela institutionens trovärdighet är hotad.

Annons

Europarådet ska inte förväxlas med EU, utan är ett mellanstatligt samarbete mellan 47 länder för att främja demokrati, mänskliga rättigheter och stärka rättsstaten. Organisationen grundades 1949 i ruinerna av andra världskriget. Länge var det en västlig samarbetsorganisation. Tio länder var med från början. Sverige var ett av dessa. Organisationen har växt stegvis och efter murens fall kom östra Europa med.

Den främsta insatsen är skapandet av Europadomstolen, där individer kan föra sin klagan. Det är en unik domstol i världen och ses som ett skydd för mänskliga rättigheter. På erfarenheten av diktaturer har européerna skapat en zon för mänskliga rättigheter som väger tyngre än staten.

Sverige har erkänt Europadomstolens jurisdiktion sedan 1966. Känd för den större allmänheten blev domstolen 1982 i fallet Sporrong-Lönnroth mot Sverige. Betydelsen går inte att underskatta, det var för första gången ett nordiskt land fälldes för brott mot den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheter, det var dessutom ett pilotfall för äganderätten.

Bakgrunden var att staten gjort egendomsintrång genom att expropriation av fastigheter för ett bygge på ett sätt som var olagligt. Europadomstolen har alltså gjort din egendom säkrare för maktmissbruk från svenska myndigheter.

Nu är institutionen Europarådet och den inrättade Europadomstol för mänskliga rättigheter i gungning efter ett beslut i den parlamentariska församlingen.

Nu är institutionen Europarådet och den inrättade Europadomstol för mänskliga rättigheter i gungning efter ett beslut i den parlamentariska församlingen. När den olagliga annekteringen av Krim skedde togs Rysslands rösträtt bort.

När sedan Ryssland fick sitt Sporrong-Lönnröth-fall bestämde den ryska högsta domstolen 2015 att det var ok att strunta i att implementera domslutet. Fallet det handlade om var att domstolen fann att ryska staten skulle ersätta Yukos aktieägare ca 20 miljarder kronor som kompensation för att staten beslagtagit firman som leddes av Michail Chodorkovskij som Putin slängde i fängelse redan 2003. Chodorkovskij fick sin andra dom 2010 och lever i exil efter att han släpptes 2013. 2017 slutade Ryssland också att betala sin medlemsavgift till Europarådet.

Utveckling åt fel håll

Det senaste året har också repressionen ökat i Ryssland. 297 politiska fångar fanns i juni enligt exilorganisationen Free Russia. Krim är fortsatt olagligt annekterat med flera fall av brott mot mänskliga rättigheter. I östra Ukraina pågår dagligen striderna mot den ryska invasionen. Under tiden har Ryssland också fortsatt förneka nedskjutningen av MH17 av 53:e luftvärnsbrigaden från Kursk, använt kemiska vapen i brittiska Salisbury, försökt mörda Montenegros premiärminister och fortsatt med subversionen mot Europa.

I Europaparlamentsvalet försökte Ryssland, hoplänkat med andra grupper, med en desinformationskampanj som EU bedömt handlade om att minska valdeltagandet och påverka opinionen genom sociala medier. Kampanjen var en rejäl ökning av den normala desinformationsmängden, men ingen storskalig kampanj av det slag vi såg i det amerikanska presidentvalet.

Digital Forensic Lab hos Atlantic Council konstaterar i sin rapport Operation Secondary Infektion ett exempel från parlamentsvalet som involverar just ovan nämnde Chodorkovskij, så väl som centerledaren Annie Lööf och Anna Maria Corazza Bildt, som satt i Europaparlamentet förra mandatperioden. Ett förfalskat brev som hade internationell målgrupp publicerades på franska och tyska sajter med 27 minuters mellanrum. Syftet tycks ha varit att elda upp Europas extremhöger mot en ”konspiration” som skulle ha omfattat den av Kreml avskydde Chodorkovskij, moderaternas Corraza Bildt (som har inreseförbud till Ryssland) och svensk extremhögers favorithatobjekt centerledaren Annie Lööf.

Att svenskar valdes var ingen slump, Sverige används ofta som slagträ för högerextremister. Men någon större spridning fick inte förfalskningen den här gången.

Det här är vardag i det pågående psykologiska kriget om Europas själ och framtid.

Tillbaka till Europarådet

Trots allt detta röstade den parlamentariska församlingen för att återge den ryska delegationen rösträtt, detta efter att Ryssland hotat att lämna Europarådet. En svensk socialdemokrat röstade för, övriga svenska ledamöter från M, SD och V röstade emot.

Socialdemokraterna har uppgett att motivet var för att ryska civilsamhället vill det. Samma sak upprepades av den tyske utrikesminister Heiko Maas. Den ryske exilpolitikern och förra schackvärldsmästaren Garri Kasparov var inte nådig på Twitter och jämförde med München 1938:

”On behalf of Russian civil society forced to live abroad, fuck you. Appeasing a dictator and rewarding aggression will make things worse, it always has.”

Estlands förra president Toomas Hendrik Ilves kallade det för slutet för Europarådet som ett normativt organ för mänskliga rättigheter och att han rekommenderar Estland att lämna eftersom det inte längre fyller någon poäng för demokratiska stater som följer internationella lagar att vara med.

Beslutet var en stor seger för Ryssland. Det här är de första sanktionerna efter Krim som rullas tillbaka. Utrikesutskottets ordförande i Duman Leonid Slutsky jublade och kallade det för ett första steg mot att erkänna den olagliga annekteringen. Ryssland ville inte tillbaka in i Europarådet för Putins omsorg för medborgerliga rättigheter utan för att splittra och underminera värderingsbaserade samarbeten.

Lika dramatiskt som när Nationernas Förbund försvagades stegvis på 30-talet när det visade sig att NF varken hade vilja eller förmåga att stoppa aggressioner från Japan, Italien och Tyskland.

De sju länderna som lämnade mötet i protest skriver i ett gemensamt uttalande att de ska konsultera sina parlament och regeringar. Om de väljer att gå den väg som expresident Ilves pekar på är det lika dramatiskt som när Nationernas Förbund försvagades stegvis på 30-talet när det visade sig att NF varken hade vilja eller förmåga att stoppa aggressioner från Japan, Italien och Tyskland.

Hur utrikesminister Margot Wallström och det socialdemokratiska partiet tänkte när de banade vägen för att underminera det som Sverige varit med och byggt upp är svårt att förstå.

Att regeringspartiet bröt den svenska enigheten och svek våra mest utsatta vänner är en signal om vilsenhet, svaghet, realpolitisk naivitet och dålig moralisk kompass.