Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nytt liv på resande fot

En karriär som långloppsåkare är över. Lars Ljung från Norrala har påbörjat sin heltidstjänst hos Sveriges olympiska kommitté.
– Med två år kvar till Rio är det fokus på sommaridrotterna nu, säger Lars Ljung.

Annons

Livet utan skidåkning på elitnivå har redan börjat.

Lars Ljung är precis hemkommen från Japan där han varit med det svenska bordtennislandslaget under VM. Allt som i en del i hans nya heltidsjobb hos Sveriges olympiska kommitté (SOK).

– Främst hjälpte jag truppen med videoanalyser och liknande. Tidigare har jag jobbat deltid och då var det bara vinteridrotter. Med två år kvar till OS i Rio ligger mycket fokus på sommaridrotterna, säger Lars Ljung.

Vad är din roll inom SOK nu?

– Jag är med i ett videosupportteam och fungerar som en extra resurs och arbetar med både teknik och taktik. Sedan är det inte nödvändigtvis jag som gör analyserna, utan det gör folk som kan idrotterna bättre.

I vintras deltog Lars Ljung på sitt första OS, dock inte som deltagare. I Sotji var han på plats för att jobba med länglandslaget. På plats i Ryssland gjorde han det mesta, allt från att ge stavar och vätska till åkarna till att testa skidorna innan tävling.

– Naturligtvis häftigt att vara på plats, speciellt när det blev sån otrolig framgång för länglandslaget. Det gjorde det ännu mer motiverande att jobba med det man gör.

Efter en seniorkarriär som satsande elitåkare har Lars Ljung valt att lägga bort skidorna. Motivationen fanns inte där längre. En satsning på det civila jobbet lockade lika mycket som att slita ute i skidspåren.

– Om jag inte vetat att jag haft något som lockat så kanske jag hade fortsatt med skidorna. Det är svårt att kombinera med jobbet och jag var aldrig intresserad av att göra en satsning med dåliga förutsättningar. Har man inte toppmotivationen blir det sällan bra.

Lars Ljung är nöjd och trygg i sitt beslut att lägga av. Han kan blicka tillbaka på en karriär med många slitsamma långlopp, men också medaljer från både SM och Vasaloppet.

– Jag är jättenöjd och ångrar ingenting. Det hade varit värre om jag inte löpt linan ut och kört för fullt men jag har gjort allt jag kan efter mina förutsättningar.

Vad ser du själv som höjdpunkter i karriären?

– De största upplevelserna och största vinsterna är de jag fått dela med andra. Laggulden på Vasaloppet och SM har varit bra insatser både från min egen sida och från lagkamraterna. Det är verkligen grädde på moset när man får fira en guldmedalj med sina bästa vänner som man tränar och sliter hårt med.

Karriären tog fart på riktigt när han började på skidgymnasiet i Ljusdal. Detta trots att skidåkning inte alltid varit prioritet, och Ljusdals skidgymnasium inte var första alternativ.

– Från början var jag fotbollsspelare. Jag började åka skidor eftersom brorsan, Jonas, åkte. Han kom in på skidgymnasiet i Ljusdal och i takt med att jag blev bättre på att åka övervägde jag att satsa. Skidgymnasiet i Torsby var mitt förstaval men där kom jag inte in och då blev Ljusdal det självklara valet. Det är jag väldigt glad över i dag.

Från Ljusdal gick sedan flyttlasset vidare till Norge och den lilla orten Meråker. Där började Lars plugga på högskolan och träna skidor på riktigt hög nivå.

– Meråker var speciellt för det var sånt fokus på skidåkningen. Hela bygden var engagerad i den lokala skidklubben. Det var häftigt att få träna med världens bästa skidåkare. Från att ha tränat med sina kompisar fick jag helt plötsligt sparra mot Petter Northug och Frode Estil.

I Norge kom också det största bakslaget i karriären. Efter en flera år lång period där det gått tungt i spåret och Lars drabbats av återkommande viktuppgång fick han diagnosen. Han hade drabbats av hypotyridea, som innebär en lågproducerande sköldkörtel.

Obalansen mellan kost och träning var orsaken och Lars valde att ta en paus från skidåkningen.

– Det var nära att jag aldrig kom tillbaka. Men när jag tog pausen kände jag redan efter en månad att jag inte var klar med skidåkningen än och jag bestämde mig för att fortsätta.

En av Lars största styrkor som skidåkare har alltid varit envisheten och viljan. Det har gjort att han under karriären aldrig har brutit ett enda lopp, trots att han stött på motgångar i spåren.

– Att bryta har aldrig varit ett alternativ. Klart tanken farit genom huvudet när folk har uppmanat en att bryta och kortsiktigt har det kanske varit dumt att fullfölja vissa tävlingar. Långsiktigt tror jag envisheten hjälpte mig. Jag har alltid varit bra på att möta motgångar.

Med jobbet inom SOK och en flickvän med jobb i Östersund kommer Lars att bo kvar i staden det närmaste året. Men att det finns en längtan tillbaka till Hälsingland är ingenting han hymlar om.

– Det är många bitar som ska stämma i så fall, men visst längtar jag hem till Hälsingland, säger han.