Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nyliberalerna förnekar sig inte

Kommunerna och landstingen behöver inga nya statliga pengar. Det är bara att skära bort all annan verksamhet än skola, vård och omsorg. Då räcker pengarna mer än väl. Detta är budskapet från Thomas Idergard, Timbro.
Timbro brukar beskriva sig själv som tankesmedja. En mera korrekt beskrivning är extremhögerns propagandaorganisation.

Annons

Nu vill Timbro använda den ekonomiska krisen för att rikta ett svärdshugg mot betydande delar av den offentliga verksamheten. Nyliberalerna förnekar sig aldrig. Argumenten kan variera men syftet är alltid detsamma. Målet är att rasera den gemensamma sektor som vi byggt upp i Sverige.

Konjunkturpolitiskt är Idregard totalt fel ute. De ekonomer och politiker som kräver ökade statsanslag till kommunerna och landstingen gör detta för att värna jobben. Med Idregards politik skulle ytterligare många tiotusentals människor mista jobbet. Han vill att alla anställda vid bibliotek, kollektivtrafik, idrottsanläggningar och andra viktiga samhällsfunktioner ska sparkas ut i arbetslöshet.

Nu är detta inget argument som biter på Timbrohögern. Att fattigdom och utslagning alltid har följt i den ohämmade kapitalismens spår har inte fått nyliberalerna att omvärdera sin ideologi.

När Idregard i en radiodebatt argumenterade för sitt förslag gjorde han sig skyldig till ett riktigt övertamp. När han skulle försvara sitt förslag om att lägga ned biblioteksfilialer och avgiftsfinansiera bokutlåningen hänvisade han till ett uttalande av den legendariske socialdemokratiska politikern Gustav Möller.

För Möller var det viktigt att skattepengarna användes så att de bidrog till att bygga upp ett välfärdssamhälle. Därför menade han att varje krona som slösades bort var en stöld från de fattiga.

Men det innebar inte att Möller motsatte sig att samhället skulle satsa på kulturlivet i vid mening. Tvärt om präglades hela hans gärning av tron på att det var möjligt att bygga ett samhälle som med Hjalmar Brantings ord skulle ge medborgarna en möjlighet att uppleva sina bästa stämningars längtan.

Som förlagschef byggde Möller upp Tidens förlag och han såg till att Folkets I Bilds förlag fick möjlighet att utvecklas. Genom den breda skönlitterära bokutgivningen ville han ge nya grupper i samhället möjlighet att möta den tidens viktiga författare.

Jag hade förmånen att möta Gustav Möller några gånger i slutet av 1960-talet. Då var han en bitter man. Efter att han, enligt sin egen uppfattning, allt för tidigt hade tvingats att lämna riksdagen. Men det fanns inget som tydde på att han omvärderat de demokratiskt socialistiska idéer som låg till grund för hans imponerande insats som samhällsbyggare.

Jag har sett att citatet från Möller tidigare har använts av borgerliga debattörer då de argumenterar för skattesänkningar i stället för satsningar på offentlig verksamhet. Intellektuellt är detta inte hederligt. Möller var en varm anhängare av en stark offentlig sektor.

Om Idregard vill studera hur politiker realiserar våra gemensamma tillgångar kan han göra det i den egna politiska sfären. I moderatledda kommuner som Täby säljer man ut skattebetalarnas egendom till klart underpris. Att det är olagligt tycks inte bekymra högerpolitiker som tycks leva efter tesen att det nyliberala ändamålet får helga medlen.