Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ny utställning: Se det textila kulturarvet på annat sätt

Hur kände farmor egentligen medan hon broderade fem identiska dukar till sina barnbarn? Den frågan och många andra ställs på Hälsinglands museum, i utställningen Arvbetagelse, där åtta konstnärer tolkar det textila arvet.

Med fokus på landskapen Hälsingland, Dalarna och Skåne har konstnärerna i nätverket Fiber Art Sweden hängivet studerat olika textilsamlingar och gjort sina egna tolkningar, utforskningar, nyproduktioner och omformuleringar.

Det har blivit en väldigt rolig och tänkvärd utställning som har vernissage på lördagen. Delar av materialet har ställts ut i Skåne och i det fortsatta projektet ingår även utställningar på Dalarnas museum, Länsmuseet Gävleborg och Ljusdalsbygdens museum.

Man måste skratta åt fotografierna med de brudklädda konstnärerna som sitter och sover i överlastade klädedräkter natten före bröllopet. Så var traditionen i Skåne där bruden kläddes dagen före bröllopet och därmed inte kunde ligga ner.

Roligt, men med avgrundsdjup, är också det broderade förklädet Nackspärr, av Carina Bergholm. Läs den broderade texten som skildrar handarbetet och speglar ett liv av glädje och kval.

Maria Wahlgren broderar, men inte traditionella mönster, utan hon samlar på tid. Massor av tid ligger bakom hennes närmast enfärgade datorflimmer och mätstickor, omsorgsfullt sydda med täta korsstygn.

Anna Lindkvist Adolfsson , med rötter i Färila, fick en brudkista när hon var åtta år och där samlades under åren kaffekoppar, virkade bordsdukar, bonader, guldiga kakfat och blommiga porslinsljusstakar. Inte riktigt som bondesamhällets fyllda kistor med handsömmade lakan, dukar och handdukar, men grundtanken var densamma. Hon har också reflekterat i verket Anna själv tredje (tre plankor med ett mönster i korsstygn) över vad som förs över från en generation till en annan, och vad man själv väljer att gå vidare med.

Margareta Danhard , Färila, fortsätter sitt projekt med utterskinnskorsmössan som ett skamplagg för en förförd flicka. Nu får denna Delsboflicka sällskap av fler utterkvinnor, bland annat en klädd i en skånsk horklut.

Som en pendang till bestraffningen av kvinnorna har Catarina W Källström gjort en manlig motsvarighet, gubbstruten. Hon har också plockat bland alla linnedukar, broderade lakan och ofållade handdukar som bara ligger på hyllan hemma, och funderat på vilken praktisk användning de kan ha. Kan man isolera väggarna med dem?

Dalakonstnären Anna Sjons Nilsson reflekterar även hon över sitt textilförråd och redskap som inte stämmer överens med det hon gör i dag.

Inger Bergström undrar om en möbel kan gråta och Frida Berntsson, hon som fick en av farmors broderade dukar, har fortsatt brodera efter märkböckernas mönsterförlagor, som på sitt sett format och styrt kvinnors identitet.

Alla är inte uppväxta med allmogekultur. Här finns förlagor ur Elloskataloger och ifrågasättande av de beskrivningar som följer med museernas textila samlingar. Hur vet man att det som berättas om tingen, tiden och personerna verkligen är sant? I forskningsrummet, längst in i utställningen, visar Margareta Danhard sin broderade bonad Home Sweet Home Alabama, med en bifogad proveniensbeskrivning som gör att det mesta man trott på tidigare faller i bitar.

Utställningen Arvbetagelse invigs av konstnären Elisabeth Lindberg och kan ses ända fram till 30 januari 2016.

Läs mer: Textilier berättar Hälsinglands historia