Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu måste Vattenfall få klara besked

/

Vattenfalls ledning har hamnat i rejält blåsväder. Det beror inte på att företaget är illa skött. Däremot har Vattenfall med verkställande direktör Lars G Josefsson i spetsen trampat in i den politiska glasbutiken.
Formellt är det svårt att se att ledningen för Vattenfall gjort några fel. Energiexperten Per Kågesson konstaterar att varken den nuvarande eller förre regeringen har haft en egen strategi för Vattenfall.

Annons

Köpen av kol- och kärnkraft i Tyskland gjordes när socialdemokratin regerade. Då protesterade inte Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson. Under den nuvarande regeringsperioden har Vattenfall köpt ett stort Holländskt energibolag som i huvudsak producerar sin kraft med fossila bränslen. Ett förvärv som inte föranledde några protester från den ansvarige ministern Maud Olofsson.

Lars G Josefsson har år efter år redovisat en hög vinstnivå. Hela 160 miljarder kronor har tjänats in. Inte mindre än 40 miljarder har levererats in till statskassan.

Under regeringsperioden har Maud Olofsson bytt styrelseledamöter. Inget har framkommit som tyder på att hon därmed har sökt ändra Vattenfalls strategi.

I näringsdepartementet har startats ett arbete med att förnya ägardirektiven. I bästa fall hinner Olofsson presentera resultatet före nästa års val. Det vill säga att fyra år har gått utan att hon tagit initiativ till att vrida Vattenfalls verksamhet i ny riktning.

Det är främst tre sakfrågor som fått Maud Olofsson att gå upp i taket.

Trots att styrelsen står bakom alla beslut i Vattenfall har näringsministern utsett företagets vd till syndabock. Därmed har hon tvingat fram att beslutet om vem som ska bli Josefssons efterträdare tidigarelagts.

För några veckor sedan offentliggjorde Vattenfall och Industrikraft planer på att ersätta nuvarande kärnkraftsreaktorer med nya som har betydligt högre verkningsgrad. Moderaterna och folkpartiet jublade. För Centern kunde beskedet närmast liknas vid ett knivhugg i ryggen.

Sedan kom nyheten att Vattenfalls ledning diskuterat att sälja sitt svenska elnät. För att frigöra pengar som skulle investeras i brittisk kärnkraft. Visserligen visade det sig att planerna lagts på is. Men intrycket att Maud Olofsson inte förmått hindra att Vattenfall i praktiken blivit en aktiv del av kärnkraftslobbyn kvarstår.

När löpsedlarna trumpetade ut att Vattenfalls styrelse pantsatt hela företaget som en garanti för eventuella kärnkraftolyckor i Tyskland tappade Maud Olofsson koncepten.

Trots att beslutet tagits för två år sedan och var väl känt av näringsdepartementet och av media startade Maud Olofsson en karusell av bortförklaringar som sedan följdes av dementier och nya bortförklaringar.

Logiken i fyrpartisamarbetet innebär att Maud Olofsson sitter säkert på taburetten. Däremot har de senaste dagarnas turbulens tärt på hennes förtroendekapital.

Nu står Maud Olofsson inför utmaningen att arbeta fram ett ägardirektiv som både tillgodoser Moderaternas och Folkpartiets kärnkraftlinje och Centerns försök att ge intryck av att partiet inte ändrat sin energipolitiska inriktning.

Det återstår att se om Vattenfall får de klara besked från ägarna som företaget behöver.

Sören Thunell

Mer läsning

Annons