Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu måste privatiseringarna utvärderas

Historien är full av exempel på hur ideologisk övertygade politiker låter tro gå före vetande då de fattar beslut. För den svenska borgerligheten spelar den närmast blinda övertygelsen om privatiseringarnas välsignelse en sådan roll.

Annons

Enligt den borgerliga retoriken minskar byråkratin om statens och kommunernas verksamhet privatiseras. I verkligheten är det tvärt om. Riskerna för missbruk av allmänna medel ökar när en rad privata aktörer kan rekvirera skattebetalarnas pengar. Då krävs nya byråkratier för att kontrollera att de privata ägarna håller sig inom lagens råmärken.

I en aktuell rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) har en grupp framstående forskare funnit att det inte finns några vetenskapliga belägg för att privatisering gynnar effektivitet och kvalitet.

Forskarnas dom över okunskapen om de senaste 20 årens privatiseringspolitik är hård. De skriver att det råder en anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrens i välfärdssektorn. Vi kan inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna har infriats.

Likt den nakne kejsaren i HC Andersens saga har de borgerliga politiker som reservationslöst predikat privatiseringens höga visa klätts av. När detta konstateras är det också viktigt att säga att det självklart finns exempel på att privatisering visat sig vara ha goda effekter. I rapporten förs också nyanserade resonemang om detta. Men grundproblemet kvarstår. I allt väsentligt saknas vetenskapliga underlag för de beslut som fattats.

Forskarna konstater att det är oacceptabelt att det gått 20 år utan att en systematisk utvärdering av privatiseringspolitiken genomförts. De skriver att många av välfärdens klienter befinner sig i en utsatt position och de har rätt till bästa möjliga service inom ramen för de mål och resurser som välfärdspolitiken satt upp. För att uppnå detta räcker det inte med ideologisk trosvisshet som beslutsunderlag.

Utbildningsminister Jan Björklund är ett exempel på hur ideologisk övertygelse får stå i vägen för en förutsättningslös utvärdering av privatiseringens effekter på skolområdet. Kraven på att få igång en bred genomlysning har hamnat i långbänk.

Nu försöker en rad borgerliga debattörer misstänkliggöra SNS-rapporten. Trots att det är uppenbart att forskarna inte tar ställning i den inflammerade politiska debatten om privatisering utan att de i stället belyser att besluten fattats utan tillräcklig kunskap.

Det är trist att de ideologiska skygglapparna tycks blockera en saklig diskussion om de problem som faktiskt uppstår då skattebetalarnas pengar och myndighetsutövningen förs över till privata aktörer.

Ta bara en så viktig fråga som om det är rimligt att stora utländska riskkapitalbolag tillåts köpa upp svenska privatskolor. Ska hundratals miljoner kronor av skolpengarna årligen få föras ut till skatteparadis i stället för att användas till elevernas undervisning?