Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu börjar resan mot påsken

I dag är det askonsdagen. Det är nu resan mot påsken, kyrkans viktigaste högtid, börjar.

Annons

Askonsdagen är det första dagen av påskfastan som varar i 40 dagar.

På askonsdagen började i gamla tiden den traditionella botgörningsperioden, då de som syndat och skulle göra bot beströddes med aska på huvudet. Därefter drevs de symboliskt ut ur gemenskapen för att återupptas på skärtorsdag.

– Riktigt så går det inte till nu, säger kyrkoherde Thomas Grunnesjö och skrattar.

De tre senaste dagarna, söndag, måndag, tisdag, kallas fastlagen.

I söndags var det fastlagssöndag. Måndag brukar kallas köttmåndag, då skulle man vräka på ordentligt med kött under måltiderna, och i går, tisdag, fettisdag, eller vita tisdagen, var sista dagen innan fastan då man fick äta mjölk, grädde och ägg. Därefter var det 40 dagars fasta som väntade.

– Alltihop är en resa, en förberedelse för påsken, säger diakon Katharina Nordin Norrfjärd.

Påsken är kyrkans viktigaste högtid. Ända fram till 500-talet firade man bara påsk. Julfirandet kom in först senare.

– Påsken är faktiskt ursprunget, säger Thomas Grunnesjö.

Och det är mot påsk vi är på väg nu.

Askonsdagen inträffar enligt kyrkokalendern 46 dagar före påskdagen – 40 vanliga fastedagar och sex söndagar då man inte fastar

– Traditionellt är fastan en tid för bot och bättring, men framför allt är det en tid för eftertanke. Att man ska göra en inventering av sitt liv. Vad kan jag avstå ifrån, framför allt till någon annan som har det sämre? Kan jag skala bort någonting som gör att jag får fokus på det som är viktigt? säger Katharina Nordin Norrfjärd.

– Man kan fasta från många olika saker. Kanske inte slösa bort tiden på oväsentligheter, som en dålig långfilm på tv. Det är en förberedelsetid, men det är också en bikttid. En tid där man vårdar själen. Det kan vara bra att avlägga det som tynger ens samvete. Varje måndag har vi kyrkan öppen för samtal och bikt, säger Thomas Grunnesjö.

Färgen i kyrkan under fastan är violett, och tittar man till texterna under perioden lyfter de fram det svåra i tillvaron, kampen mellan ont och gott.

Parallellt med det stora fastearbetet i kyrkan, arbetar man också med solidaritet med andra genom olika tillställningar. Till exempel anordnar man en modevisning, dit biljetterna tog slut på 1,5 timme.

Det kan tyckas något motsägelsefullt med flärd och fasta, men det är för en god sak.

– Vi får in medel för att utrota hungern i världen. I år är fokus på kvinnor. Nästan alla som jobbar med jordbruk i Afrika och Asien är kvinnor, och vår insamling ska ge kvinnor en chans att ta mikrolån för att kunna utbilda sig vidare. När kvinnor får utbildning ger det ringar på vattnet. Under fastan ska vi avstå något för att hjälpa andra, men samtidigt kan man få ha lite roligt på väger, säger Katharina Nordin Norrfjärd.

Varken Thomas Grunnesjö eller Katarina Nordin Norrfjärd är uppväxta med askonsdag.

– Den har inte varit så tydligt markerad i svensk tradition. För ungefär 20 år sedan började det komma tillbaka. Just vårt behov av att markera olika punkter. Det är början på en vandring. Det finns en rikedom i kyrkans år, det är som ett drama, säger Thomas Grunnesjö.

På askonsdagskvällen har man askonsdagsmässa i kyrkan. Med aska som man bränt från palmsöndagen, tecknar prästen ett kors i pannan eller i handen på kyrkobesökarna.

– Det viktiga är att korset inte är dödens tecken, utan ett tecken på att livet överinner döden, säger Katharina Nordin Norrfjärd.

– Ibland kan jag tycka att det är genialiskt hur det sammanfaller. Hur livet segrar, och våren kommer. Det är en intressant period i kyrkans liv, och med påsken börjar naturen leva igen, säger Thomas Grunnesjö.