Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nazism och jihadism är en hatfylld blandning

Tänk er att stå på en krog och på telefon diskutera hädelse med en shiitisk predikant i Hizbollahs tv-kanal. Ibland är världen precis så liten. Efter att två personer mördades i Köpenhamn i ett terrorattentat mot konstnären Lars Vilks och mot den judiska församlingen har minnet blivit aktuellt.

Annons

Efter Muhammedteckningarna publicerades i Jyllands-Posten i september 2005 kom hela världen att diskutera var gränserna gick. Utan att fördjupa skeendena den gången så kan man sammanfatta det med att efter Jyllands-Postens publicering så kom det att publiceras andra, grövre bilder, i debattforum. Många människor miste livet runt om i världen och Danmarks ambassad i Syrien brändes.

När året inleddes med attacken mot Charlie Hebdo och följdes av Köpenhamn är det som ett eko från den gången. Vad värre nu är att judarna också blivit måltavla, från både nazister och jihadister. Och de två har mycket gemensamt.

I sin bok Hakkorset och halvmånen visar Niclas Sennerteg hur dagens islamistiska judehat har inympats i Mellanösterns konflikter av Hitlers hantlangare. Många nazister kom efter krigsslutet att hamna i arabvärlden. Egyptens ledare Nasser använde sig av tyska militära rådgivare och propagandister. Johann von Leers som spred judehat åt Goebbels fick fortsätta med samma jobb i Kairo. I Damaskus kom Eichmanns assistent Alois Brunner att utveckla tortyrredskap åt Baathpartiets säkerhetstjänst.

I Sverige har SVT:s Uppdrag Granskning blottlagt antisemitismen i Malmö. I Stockholm går halva judiska församlingens budget till säkerhet. I Köpenhamn mördas en församlingsmedlem som vakar utanför församlingen för att de som är inne ska kunna vara trygga. De fåtaliga överlevarna från förintelsen vittnar om att de känner igen något som de aldrig trodde att de skulle behöva få uppleva igen i sin livstid. När allt fler judar nu överväger att lämna både Sverige och Europa så är det ett misslyckande på så många plan.

Att jag hamnade i den shiitiska tv-kanalen är en avspegling av den globala by vi lever i. Någon kände någon som försökte ordna en västerländsk journalist som kunde förklara och försvara Jyllands-Postens publicering. Nej, följde på nej tills frågan hamnade hos mig. Efter att ha informerat SVT centralt så fick jag fick låna ett tomt rum på krogen.

På knastrig mobiltelefon förklarade jag att även om man inte behöver hålla med i allt som publiceras så handlar det om att försvara rätten att få publicera. Om tolken översatte predikantens långa utläggningar eller mina försök att få en syl i vädret korrekt har jag ingen aning om. Det var en absurd känsla, men lika mycket då som nu är jag övertygad om att den dag vi blir rädda för att samtala har hatet vunnit en alltför viktig seger.