Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

När LO och regeringen slår dövörat till

Senast det skrevs om det på ledarsidan kom repliken från Vänsterpartiet snabbt: nyliberala idéer!

Annons

Så avfärdades diskussionen. Det var bara den senaste i raden av flera ledare där vi skrivit om hur Sverige har en ambitiös integrationspolitik men ett ännu större sysselsättningsgap mellan in- och utrikesfödda än nästan alla andra länder.

Docenten Andreas Berghs internationella jämförelse, den första systematiska jämförelsen av OECD-länderna, visar att länder med stora arbetsmarknadsgap kännetecknas av omfattande kollektivavtal och generösa sociala skyddsnät. Det går helt på tvärs med de förklaringar som partiernas politik brukar luta sig mot, vilket oftast handlar om att bekämpa främlingsfientlighet och höja de utlandsföddas utbildningsnivå. Dessa två faktorer är varken kännetecknande för länder med ett stort arbetsmarknadsgap, eller särskilt negativt utmärkande för Sverige.

"Jag visste inte vad jag skulle hitta, men jag visste att oavsett vad jag skulle hitta skulle folk bli arga", kommenterade Bergh sin studie i tisdags då tankesmedjan Fores bjöd in till ett seminarium där, förutom Bergh, integrationsminister Erik Ullenhag, utredare Ulrika Vedin från LO och Demoskops analyschef Peter Santesson deltog i panelen.

Arga, ja det är väl det "nyliberalism"-uttrycket står för. Ulrika Vedin från LO var, kanske inte arg men irriterad över studien. Hon tyckte bland annat att det var orättvist ur svensk vinkel att använda sig av 2009 och 2010 som jämförelseår eftersom det var "allvarliga krisår för Sverige". Men krisen var internationell, och Sverige var ett av de länder som klarade sig bäst. Egentligen borde alltså vårt stora gap inte alls ha varit så stort om man tänker på krisen.

Och så, fortsatte Vedin, vet vi ju att det finns etnisk diskriminering bland arbetsgivare. Det är enklare för någon med ett utlandsklingande namn att komma på intervju om de kallar sig för "Kalle Svensson".

Men Berghs studie strider inte mot det faktumet. Han säger inte att rasism inte existerar, eller att det inte ska motverkas. Men det kan inte användas som förklaring på varför Sverige har ett osedvanligt stort gap mellan inrikes och utrikes födda på arbetsmarknaden. I så fall skulle svenska arbetsgivare alltså vara värre än alla andra länder, och det finns det inget som tyder på. Snarare motsatsen.

Och så Ullenhag då. Som visst hade sina poänger om att lärlingssystem och ökad lönespridning inom yrken är viktigt. Men han konstaterade flera gånger att det aldrig har varit fler sysselsatta utlandsfödda i Sverige tidigare. Ja, 180 000 fler utrikes födda i arbete sedan 2006. "Jag vill inte höra det en gång till!" fräste till slut den oftast lugne Bergh. Med rätta. För att som Ullenhag insistera på att räkna antalet jobb i absoluta tal snarare än som andel av arbetskraften eller befolkningen är helt enkelt ointressant.

Har partierna fel lösningar? frågade Fores i sin inbjudan. Bergh ville slopa frågetecknet och ersätta det med ett utropstecken. LO och regeringen hör inte frågan över huvud taget.