Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När lammen kom till världen

/

Precis innan HudikNytts/LjusdalsNytts team kommer till gården har en tacka lammat. Nu ligger två små lamm i halmen. Tackan står stolt i boxen och visar upp sig när besökarna kommer för att få se de två nyfödda.

Annons

– Det är hennes första lamm. Det är kul att det har gått så bra för henne för att hon blev plötsligt blind när hon var två månader. Men vi gav henne en massa b-vitamin och selen och hon blev bra så småningom, berättar Lisa och delar av den stora boxen i två mindre. – Det där lammet är lite vild av sig, säger hon och pekar på en som har brun och vit ull.
– Det är så lätt hänt att tackorna eller andra lamm har ihjäl de har små nyfödda av misstag, säger Lisa. 

Det vilda lammet gör några skutt inne i sin box. Lisa ströar boxen med mera halm och ger tackorna lite kraftfoder. Den ena tackan har nyligen haft en väldigt jobbig lamning.
– Hon drabbades av något som kallas för ring vom. När jag försiktigt försökte tänja på öppningen in i livmodern så sprack den och hon började blöda. Jag har aldrig sett något liknande, säger Lisa och berättar att båda lammen klarade sig men att tackan senare fick juverinflammation och att det ena lammet nu får äta ur flaska. 

Lisa hänger upp något som ser ut som en blå postlåda med spenar. I den finns mjölkersättning till lammet. Det svarta lammet smaskar ivrigt i sig mjölken och får en löddrig vit mustasch. En bil svänger in på gården och Jan konstaterar att snickaren har kommit.
– Vi har fått en vattenläcka på övervåningen som måste fixas, förklarar han.
– Det är så typiskt, när jag äntligen fått ordning på rummet så blir det en läcka, suckar Lisa.
En av dagens uppgifter på gården är att väga de lamm som ska skickas till slakt hos Scan om ett par veckor. Lammen är födda i april och Lisa anmälde redan då till Scan hur många hon vill slakta nu i augusti.
– Vi måste anmäla när vi ska slakta och hur många lamm det är. Men vi har en möjlighet att ändra det två veckor innan de kommer och hämtar lammen. Jag vill ju att de ska vara så stora som möjligt när jag skickar iväg de, annars får jag boka en ny slakttid, säger Lisa. 

När lammen har börjat växa på sig vägs de var fjortonde dag för att Lisa ska ha koll på hur vikten utvecklas. När det är högsäsong kan Lisa få 45 kronor per slaktkilo.
De är bagglammen som ska vägas först. När traktorn kör in i hagen följer baggarna efter. Medan vi bygger upp den lilla inhägnaden passar en del av baggarna på att gå in i vagnen och titta. 
Ett lamm med slutsiffra 18 i örat kommer genast fram och vill bli kliad under hakan. Han kallas för Storebror och är otroligt sällskapssjuk. Han är svart och grå och ullen ser ut som korkskruvar. 

För att hålla ordning på de yngre lammen har Lisa släppt in två äldre baggar, i den här hagen är det Eskil och Lillagrå som ser till att lammen sköter sig. Inhägnaden är klar och Lisa släpper ut Mic ur bilen. 
Den ivriga hunden springer direkt mot fårflocken och börjar valla. Snabbt är alla får inne i inhägnaden. De första baggarna kliver lugnt in i gallerburen som hissas upp en liten bit och därmed går det att se vad baggen väger. 
Ju färre baggar som är kvar i inhägnaden, desto livligare blir de.
– Får är flockdjur och det blir svårare att fånga de som är sist kvar eftersom de hör sina kompisar som är ute på ängen. Därför försöker vi minska deras yta genom att göra inhägnaden ännu mindre, förklarar Lisa. 

Trots det tänker den sista baggen inte vara lugn. Han gör flera skutt och landar rakt på gallergrinden. Men till slut lyckas Jan och Lisa baxa upp baggen på vågen.
– Förr var det inte alls lika vanligt att man vägde fåren som skulle till slakt, det var inte lika noga då, säger Lisa.
I dag har hon sex avelsbaggar och under hösten ska hon hämta hem en ny som hon har köpt. Så det händer att en del baggar får stanna kvar på gården för avelns skull.
– Man har en avelsbagge i ungefär fyra år, sen kan man sälja den till någon annan besättning. Det är viktigt att det inte blir inavel. När jag väljer ut avelsbaggar kollar jag mycket mammans egenskaper, förklarar Lisa. 

De kör bort traktorn och vagnen till den andra hagen där tackorna och deras lamm går. Den här gången är det Ladden som får valla in fåren i inhägnaden. En tacka smiter från flocken precis när grinden stängs. 
Ladden sätter fart efter henne, de tar ett varv runt traktorn och när Lisa öppnar en av grindarna får Ladden tackan att springa rakt in till resten av flocken. Tackorna är mer otåliga än baggarna och vill inte stå still i den lilla buren. 
Pilen på vågen hoppar fram och tillbaka och Lisa får skynda sig att läsa av den när tackan står still.
– 39 och ett halvt kilo, konstaterar hon.
De flesta av fåren har gått upp i vikt sedan den senaste vägningen.
– Det är ju lite tragiskt på ett sätt men ju snabbare de går upp i vikt, desto snabbare blir de skickade till slakt, säger Jan.

Mer läsning

Annons