Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

När granskaren ska granskas

I reportaget om familjehemmet fingrar vi på ett tabu.
I mediernas värld kritiserar vi inte gärna varandras arbete.

Det här är berättelsen om mediegranskningens baksida. Den handlar om hur en familj i Hälsingland fick sin värld sönderslagen av en serie nyheter i SVT. Genom små, konsekventa förskjutningar tog TV-rutans version successivt över själva verkligheten.

Reportern Johan Järvestad har steg för steg kartlagt vägen in i mardrömmen.

Det började som ett kommunalt ärende. Hos oss i Hälsingland ledde det till en notis i en högerspalt. I den kunde man läsa att Hudiksvalls kommun sagt upp avtalet med ett familjehem. Vid en oannonserad inspektion hade de upptäckt alkohol och onykterhet. Tjänstemannen som uttalade sig var, helt enligt reglerna, förtegen

I Hälsinglands tidningar blev det ytterligare en notis, som berättade att kommunen inte tänkte göra en så kallad Lex Sarah-anmälan efter händelsen. Där slutade rapporteringen för vår del. Kanske var det efter övervägande från en erfaren nyhetschef. Kanske var det av en slump – slumpen är ständigt närvarande i ett nyhetsarbete. I dag har minnet av diskussionen sjunkit in i strömmen av tusentals andra händelser i lokalsamhället.

Andra medier valde en annan väg, vars följder Johan Järvestad beskriver.

De senaste åren har rättelserna blivit fler i medierna. Framför allt papperstidningarna tar oftare in korrigeringar. Flera större mediehus har särskilda kvalitetsredaktörer som hanterar fel och diskuterar läsarreaktioner.

Sverige har också ett unikt självreglerande etiksystem för medierna.

Det är allmänhetens pressombudsman, tillsatt av mediebranschen, som övervakar pressetiska frågor. Bakom PO finns Pressens Opinionsnämnd som slutligen avgör om redaktionen ska klandras. Klander betyder böter och ett offentliggörande av klandret. Cirka 400 publiceringar per år anmäls. De allra flesta klandras inte. När det gäller radio och TV är det Myndigheten för radio och TV som övervakar att programmen följer gällande regler, till exempel om saklighet och respekt för privatlivet.

En journalist är en budbärare. Inte sällan får budbäraren får klä skott för innehållet. Det är lättare att skjuta på oss än att diskutera den bistra verkligheten. En journalist är också en berättare. Att berätta i offentligheten ger en oerhörd makt.

Läs Johan Järvestads reportage. Här kan du själv granska granskarna.