Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När drevet går...

/

Många påstår att Håkan Juholt utsatts för ett mediedrev iscensatt av borgerliga ledarskribenter och opinionsbildare.

Annons

Nu senast var Göran Greider inne på den tankegången i en ledare i Dala-Demokraten. Han skriver att "det pågått ett lågintensivt drev mot Juholt i borgerliga medier, och framför allt på borgerliga ledarsidor".

Ett sådant påstående faller av tre skäl.

För det första, borgerliga opinionsbildare kritiserar förvisso Juholts agerande, men att det skulle handla om ett drev för att få bort honom är orimligt. Han är ju en av borgerlighetens största tillgångar.

För det andra kommer de häftigaste knivhuggen från den egna rörelsen. Under en lång tid har besvikna sossar tipsat pressen om både det ena och andra.

Nu senast var det Anders Johansson och Thomas Östros som vädrade sitt missnöje. Den förra öppet och klart den senare lite mer finkänsligt och inlindat, men ändå tydligt.

Anders Johansson, kommunalråd (S) i Sigtuna och ledamot av partistyrelsen, klagade i ett numera välkänt sms efter Juholts framträdande i Ekots lördagsintervju, över förfallet i partiet och sammanfattade det med: "Det är så jävla illa."

Och i SVT:s Agenda liknade Thomas Östros partiets politik med en popcornmaskin där frågor och påståenden poppar upp mer eller mindre välbetänkt. Och han vägrade att uttala ett tydligt stöd för Juholt.

Förmodligen var det ingen tillfällighet att Östros dök upp just nu i Agenda, efter att ha legat lågt sedan han, under mer eller mindre förödmjukade former, fick sparken som ekonomisk politisk talesperson.

För det tredje kan man knappast karaktärisera kritiken mot Juholt som drev, utan snarare som reaktioner på snurriga uttalanden som han senare fått ändra eller ta tillbaka. Reaktionerna över hyresbidraget hade aldrig fått så stora proportioner om inte Juholt innan dess agerat popcornmaskin i flera tunga sakfrågor.

Nyligen var jag på ett intressant seminarium med rubriken: När drevet går. Där diskuterade litteraturvetare, jurister, teologer och mediefolk det gamla syndabocksfenomenet som ett möjligt sätt att tolka och förstå fenomenet drev i media.

Det handlade om allt från mobbning i skolan och på nätet, till uppenbara drev då enskilda människor mer eller mindre oförskyllt jagats av hungriga nyhetsreportrar. Någon definierade mediedrev som när de flesta medier jagar samma person och ställer samma frågor.

Den definitionen stämmer in på Juholt. Ändå var de flesta överens om att Juholt inte utsatts för ett mediedrev. Dels ska han som statsministerkandidat granskas och dels har han själv skapat en förvirrad situation som fått, inte bara media utan framför allt egna partikamrater, att reagera.

Och befogad kritik är inte lika med ett drev.

För Juholt själv är granskningen och skriverierna inget nytt. Han har vuxit upp i rörelsen och känner politikens villkor. Och han städade själv, osentimentalt och med rätt hårda nypor, när han tillträdde. Inte så konstigt då att det finns besvikna och revanschlystna kamrater som bidar sin tid.

Däremot finns det tyvärr också gott om avskräckande exempel när enskilda tjänstemän eller politiker, eller medieovana människor, begår ett misstag och blir utsatt för ett drev.

Kanske skulle man kunna påstå att statssekreterare Lars Danielsson blev både utsatt för ett drev och utsedd till syndabock, i samband med tsunamikatastrofen i Thailand, för att han inte entydigt och klart kunde redogöra för vad han gjorde den där natten när han hade jour.

Det var som om mobben måste nagla fast någon ansvarig för att kunna hantera den fruktansvärda katastrofen. Det blev en orimlig fokusering på Danielsson. Nästan som om han var ansvarig för tsunamin.

Kritik är inte alltid lika med drev. Inflytelserika politiker och företagsledare är inga dunungar. De känner villkoren. Och de behöver granskas.

Däremot finns det all anledning att tänka efter både en och två gånger över konsekvenserna innan medieovana människor ställs ut i media.

Mer läsning

Annons