Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

När arbetarrörelsen kastar sten i glashus

Annons

Sällan har väl det gamla talesättet om att man inte ska kasta sten när man själv sitter i glashus passat bättre än på den samlade arbetarrörelsens kritik av företagens bonussystem. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin har kritiserat dessa "hutlösa" ersättningar som är bortom "rim och reson". Socialdemokraternas nya partisekreterare Ibrahim Baylan har uttryckt att han finner bonusarna upprörande och stötande. Och Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman Thomas Östros påstod att de höjda bonusarna i AP-fonderna var en skandal, som han naturligtvis ville lasta regeringen för.

Men nu visar det sig att flera tunga socialdemokrater och facktoppar har suttit med i styrelserna för AP-fonderna och godkänt dessa avtal. I första AP-fonden hittar vi LO:s förre avtalssekreterare Erland Olausson. I fjärde AP-fonden sitter till exempel Ilmar Reepalu, Socialdemokraternas starke man i Malmö, Sture Nordh, TCO-ordförande och tidigare socialdemokratisk statssekreterare, och Stefan Löfven, IF Metalls ordförande och dessutom ledamot av Socialdemokraternas verkställande utskott.

Wanja Lundby-Wedin själv hittar vi bland annat i AMF Pensions styrelse där hon varit med och beviljat förre vd:ns pensionsavtal på 62 miljoner kronor. Men hon har också som styrelseledamot i AFA Försäkring, som ägs av Svenskt Näringsliv, PTK och LO, beviljat en generös pension till det bolagets förre vd Torgny Wännström till ett värde av minst 36 miljoner kronor.

Det blir väldigt svårt att ta kritiken mot bonusar och allt för vidlyftiga löner på allvar när kritikerna själva suttit med och beviljat denna typ av avtal.

Och när partisekreterare Baylan ska försöka förklara detta vägrar han konsekvent att lasta några av de egna för det inträffade. I stället menar han att är det regeringens fel som inte har omöjliggjort för styrelserna att betala ut den här typen av ersättningar. Som om inte styrelseledamöterna hade något eget ansvar. Pinsamt är det minsta man kan säga om Baylans framträdande.

Men det här är symtomatiskt för hela debatten kring bonusavtalen. I stället för att ta ansvar för sina beslut låter styrelserna kritiken gå ut över de personer som tilldelats de generösa avtalen. Ansvaret åligger de personer som har fattat besluten, och därmed ska all eventuell kritik riktas mot dem.

Antingen tycker man att bonusavtal är ett bra inslag i lönesystemet, och ställer upp alternativt driver på för införande av sådana. Eller också så tycker man de är dåliga inslag, och då motverkar man dem aktivt. Men man kan inte både ställa upp på att införa dem, för att i efterhand stå och peka finger.

Trots detta är det precis vad representanterna för arbetarrörelsen har gjort. Och nu har trovärdigheten för LO och Socialdemokraterna naggats så mycket i kanten är det inte är mycket till kant kvar, och därmed lika illa ställt med trovärdigheten.

Få, om någon, kommer att ta Wanja Lundby-Wedin på allvar nästa gång hon öppnar munnen för att säga något kritiskt om höga bonusar och vd-löner.