Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Naivister roar på Vårsalong

/

Naiverna är kanske det roligaste med Hälsinglands Vårsalong 2009 på Daagarssongården i Lenninge utanför Bollnäs, tycker Niels Hebert.

Annons

I andra salonger - som Liljevalchs i Stockholm och Länskonst i Gävleborg - har naivismen tynat på senare år - men på Daagarssongården frodas den och visar att konst fångar viktiga erfarenheter oberoende av stilar och trender om konstnären har något att säga.

Raka budskap är typisk för naiv konst. Pär Lindes No Entry med befallande hand berättar kraftfullt om hinder. Förbudsskylten kan gälla den som inte får jobb eller andras närhet, men också stopp om du saknar pengar, status eller makt. Och den som styr behärskar tiden, som armbandsuret i verket antyder.

Där finns Gunni Nordéns Kvistigt förehavande, en man som sågar av grenen han sitter på, och Gunvor Åsbloms kurande Polarharar vid isblått vinterhav i förtröstan om att det finns trygghet tillsammans, medan Anna Eleonora Erikssons glass i öknen och banan som skal och växt, skildrar livets motsatser på ett överraskande vis. Ahrlene Andersson har målat ett hus i en värld av snö, kanske i längtan efter vintervila.

Rose-Marie Klintman är unik i sin mix av surrealism och skarpa öga för karaktärer. Så är exempelvis Trygga famnen en moderlig gestalt man instinktivt vill närma sig men är det en gloria eller ett sågblad runt det märkliga huvudet? Man inser att det finns mödrar som inte bär gloria…

Ann Wigers har, jämfört med tidigare salonger, skärpt uttrycket. I Top Hat med glasspappret på klippan vid ett vackert, tidlöst vatten ställer hon stundens billiga nöjen mot de stora frågor som omger oss. Ola Dellkrantz lurar ögat med Åh vilken härlig dag, där plastankan i ett skåp, som är målad illusion, tycks söka kontakt med en nyckelpiga. Kanske är även kontakten en illusion.

Annika Strömberg lägger med sina strikta tulpaner ytterligare något till det hon visat tidigare, medan Chong Mi Storrönning målar bofinkens symboliska möte med domherreparet i vårvintern – men jag saknar hennes vattenlandskap. Ann Marie Stewing kommer denna gång inte till sin rätt med det enda verk hon deltar med.

Akvarellen, som också tynat i utställningsvärlden ett tag, är vital med exempelvis Monica Balkefors och Tobbe Dellkrantz poesi, Inger Petterssons fint varierade motiv och de vaknande krafterna i Cykel i snö av Erik Nordin, Enånger, en av de äldre debutanterna.

Många målar, men få gör konst i tre dimensioner. Unge David Palm debuterar med bland annat ett egenhändigt svarvat bord (Balans) som saknar ett fjärde ben, men står ändå – som om vi borde våga mer. Anneli Engström vågar skulptur i raku, men också i brons, och hennes katthuvud rymmer både liv och eftertanke. Något av samma förmåga att fånga livet har Ann-Kristin Larsén – men i broderi på tovad ull.

Niels Hebert

Mer läsning

Annons