Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mycket hinner hända på ett par veckor

Annons

Mycket händer ibland på kort tid. Både oväntat och väntat. Det kan man konstatera när man kommer tillbaka till jobbet efter ett par veckors frånvaro.

Till det mer oväntade hörde nyheten om att kommunalrådet Björn Mårtensson (C) i Ovanåker misstänks för rattfylla efter att ha tagit bilen från en fest hemma hos politikerkollegan Nils-Erik Falk. Med på festen fanns också flera andra ledande centerpartister i länet.

Det finns ingen anledning att moralisera över vad enskilda politiker gör på sin fritid. Men när en förtroendevald politiker, som är kommunens ansikte utåt, tappar omdömet och ger sig ut i trafiken med alkohol i kroppen, så är det inte längre en privat fråga och angelägenhet.

Då handlar det om ett allvarligt trafikbrott som väcker många frågor i förlängningen.

Visserligen har polisen ännu inte presenterat någon promillehalt, men Björn Mårtenssons eget agerande tyder på att rattfyllan är ett faktum. Frågan är vara hur grov den var.

Och det finns all anledning att fråga sig om den som sätter sig bakom ratten med alkohol i kroppen är lämplig att ratta en hel kommun. Den frågan får vi återkomma till när polisutredningen är klar.

Men det är märkligt att Mårtensson inte tog någon form av time out för eftertanke medan polisutredningen pågår.

I landstinget kom ett mer väntat besked med stora neddragningar på sjukvården i Hälsingland, medan sjukhuset i Gävle och sjukvården i Gästrikland verkar sitta i orubbat bo och snarare förstärkas.

Omfattande neddragningar i Hudiksvall, Bollnäs och Söderhamn väntar, trots att professionen varnar för att sjukvården blir sämre, och orättvisan mellan olika delar av länet ökar.

Än så länge är det bara ett tjänstemannaförslag och det ska bli intressant att se vad den politiska majoriteten, med socialdemokrater och centerpartister, faktiskt kommer att föreslå och genomföra.

När besluten ska fattas i höst är det mindre än ett år kvar till valet. Frågan är då vad som är viktigast, politikernas egen övertygelse eller strävan efter att bli återvald. Det återstår att se.

På riksplanet fortsatte utförsbacken för Mona Sahlin under de här två veckorna. Inte helt oväntat. Frågan är snarare hur hon ska lyckas vända raset i förtroendet.

Nu börjar till och med hennes egna kärnväljare tvivla på hennes förmåga. Av socialdemokratiska väljare har hela 45 procent, alltså nästan varannan, större förtroende för Fredrik Reinfeldt som ledare.

Och det kanske tyngsta beskedet för Mona Sahlin är att hela 59 procent av de LO-anslutna föredrar Fredrik Reinfeldt som statsminister framför Mona Sahlin.

Även om jag inte kunde följa första maj på nära håll, tycker jag inte det fanns något i rapporterna från demonstrationerna som tyder på att den neråtgående rörelsen i den så kallade rörelsen fick någon avgörande knuff uppåt.

Men ännu kan mycket hända.

I början av Reinfeldts regeringsperiod rasade opinionssiffrorna och statsvetarprofessorn Sören Holmberg myntade de nu berömda orden att "Regeringen Reinfeldt är rökt."

Den repliken har han fått äta upp mer än en gång sedan alliansen hämtat in det röd-gröna försprånget.

Det kanske är klokare att "varna för att sälja skinnet innan björnen är skjuten", som den legendariske centerledaren Gunnar Hedlund uttryckte det.

 

 

Mer läsning

Annons