Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Måsen från öst

/
  • När politrukerna skulle åka ståndsmässigt skedde det i amerikansk stil, Tjajka var till stora delar en oblyg kopia av Packard Patrician.
  • Ett nät i metall bildar instrumentpanelen och på den finns mycket prål att titta på. Till höger en broschyr som togs fram för att främja exporten av Tjajka.
  • En stiliserad mås pryder grillen, Tjajka betyder mås på ryska.
  • Resväskan försvinner nästan i det enorma lastutrymmet...
  • Matti Kanervo från Esbo utanför Helsingfors lyckades köpa Finlands äldsta Tjajka från första ägarföretaget.
  • Sovjet försökte få in västvaluta genom att marknadsföra Tjajka utomlands. Men bara ett fåtal hamnade utanför Sovjetunionen.

När eliten i Sovjetunionen skulle ges en ny bil kopierade man amerikanska Packards design rakt av. Vi känner på hur det är att vara lite mer jämlik än andra i Finlands äldsta exemplar av GAZ 13 Tjajka.

Annons

Kanske nådde Sovjetunionen som imperium sin absoluta höjdpunkt när kosmonauten Jurij Gagarin den 12 april 1961 blev den förste människan i rymden. I samma ögonblick som han började sitt kontrollerade fall tillbaka mot jorden inleddes möjligen också den långsamma nedåtgången för hela landet. Kanske var det detta år som kulmen av politisk makt, tekniskt och vetenskapligt försprång och sportsliga framgångar för Sovjetunionen nåddes. Kanske var också 1961 den sovjetiska bilbyggarkonstens toppår, det var i alla fall detta år som Matti Kanervos GAZ 13 Tjajka byggdes.

Formerna är amerikanska, designen är en oblyg kopia av 1955 års Packard Patrician.

Topptjänstemän, forskare, departementschefer och ambassadörer hörde till dem som kunde disponera en Tjajka.

Ett fåtal Tjajka gick också på export, Sovjetunionen använde dem som bytesobjekt mot varor från väst, det var billigare än att betala i dyr västvaluta. På så vis kom det sig att ett tjugotal finska storföretag blev med Tjajka i början av 1960-talet.

Matti Kanervo bor i Esbo utanför Helsingfors och som liten pojke såg han en gång en Tjajka som tillhörde det företag som idag är Stora Enso. Hans minns att han blev imponerad av den stora bilen men någon tanke på att han själv en dag skulle ha en sådan hade han inte.

– Jag vet att när företagen fick besök av ryssar kom givetvis chauffören och hämtade med en Tjajka, säger Matti. Men de ryska affärsmännen blev inte särskilt glada, de ville hellre åka Mercedes när de nu kommit till väst!

Ett av företagen som bytte till sig en Tjajka var pappersföretaget Ahlström Oy. De körde den som direktionsvagn i hela 20 år innan den 1981 ställdes undan i ett förråd.

Vid ett besök hos Ahlström Oy 2001 fick Matti Kanervo veta att de hade bilen kvar i förrådet och han bad omgående att få köpa den. Det tog ett år att övertyga företaget men 2002 kunde Matti ta över nycklarna.

Bilen var i bra skick, Matti har inte behövt göra så mycket med sin Tjajka sedan köpet. Den har fått behålla den lätta patina som 20 års försiktigt användande gett. Den är delvis omlackerad, delar av stötfångarna är omkromade och framsoffan är omklädd.

– Det är svårt att få tag på vissa delar, som parkeringsljus. Men bromsarna och en del annat är gemensamt med andra GAZ-bilar och det underlättar, säger Matti.

Även om Tjajka till utseendet liknar Packard Patrician så skiljer de sig åt mekaniskt. Framhjulsupphängningen har skruvfjädrar där Packard har torsionsstavar. Motorn är en egenutvecklad V8 på 5,5 liter och 195 hk med enkel kamaxel och fyrportsförgasare. Automatlådan är trestegad med tryckknappsväljare.

Tjajka skulle inte bara se ut som en amerikansk lyxbil, den skulle ha samma bekvämligheter och har servostyrning, elfönsterhissar och motordriven radioantenn. Mitt i all kromad grannlåt i fronten finns en stiliserad fiskmås, Tjajka betyder mås på ryska.

Bland kända Tjajkaägare kan nämnas den första kvinnan i rymden, Valentina Teresjkova (som hade en vit), Kubas ledare Fidel Castro samt generalsekreterare Nikita Chrustjtjov. Den senare hade förstås rätt att ha en ZIL, men Chrustjtjov ska ha föredragit Tjajka och hade en vid sin datja, sin sommarbostad.

Varje Tjajkas liv var förutbestämt, efter 10?000 mils tjänstgöring gick de vidare till antingen turistmyndigheten Intourist som körde turister i dem eller så användes de som officiella bröllopsbilar.

Redan 1961 började utseendet på modellen bli omodernt, en prototyp togs fram med dubbla strålkastare, en ny grill och andra stötfångare. Men de idéerna blev aldrig verklighet och Tjajka fortsatte att tillverkas i det närmaste oförändrad.

1977 lanserades efterföljaren GAZ 14 Tjajka. Exakt hur många som byggdes och när produktionen upphörde finns det olika uppgifter om. En del litteratur uppger att drygt 3?000 exemplar byggdes fram till 1981, andra siffror som nämns är högst 2?000 bilar fram till 1976. Enligt Matti är hans -61:a den äldsta i Finland, den har chassinummer 299.

Jag öppnar den tunga förardörren och sätter mig tillrätta på förarplats. Föraren, i de flesta fall en anställd chaufför, hade en blänkande blank instrumentbräda att beskåda. Lite lätt motvilligt går motorn igång. Jag för in kryckan till parkeringsbromsen och sedan får jag dagens språkövning då jag ska försöka hitta rätt kyrillisk bokstav på tryckknappsautomaten.

Trots att jag verkligen försöker ta det lugnt spinner bakhjulen loss i gruset i startögonblicket. Men sedan går den mjukt och nästan svävar utan att styrningen för den skull känns oprecis. Det här är en bil man kör med värdighet.

Jag tittar i backspegeln och inser igen hur stor Tjajkan är, plåten bara fortsätter och fortsätter. Det här är en bil för en nation som sträckte sig från Östersjön till Stilla Havet.?                            

Mer läsning

Annons