Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mixen gör festen

/

Världsartister, creddiga indieband och osajnade stjärnskott.

Yran lyckas med att både vara mainstream och gå mot strömmen.

Kanske är det just mixen som framgångsreceptet.

Annons

På Yrans stora scen spelar Ulf Lundell för en stor publik. I en byggnad bredvid, i en nedsläckt teatersalong med sittande publik, står Tomas Andersson Wij ensam med sin gitarr.

Han berättar om "So Long", som han presenterar som "En släktkrönika från Hälsingland".

- I bland måste man gå ifrån tre- och fyrtioformatet, för att vissa historier kräver det, säger han innan han drar i gång åttaminuterslåten.

En trappa ner håller electroduon Super Viral Brothers på att värma upp inför sin åttonde spelning någonsin. Skivan har inte ens släppts än, men första singeln "Hot chokolate + Polar bear rug" har börjat letat sig ut över världen.

Publiken framför den lilla scenen köper vin i baren eller sitter vid nåt av borden. En del går fram och spontandansar.

I Badhusparken, som ligger idylliskt vid Storsjön med utsikt över Frösön, sitter Frida Hyvönen framför pianot och bjuder på skönsång.

Yran är en kontrasternas festival. Det är en klyscha, men här finns något för alla. Där Gatufesten i Sundsvall främst är en angelägenhet för de som bor i stan, med oinspirerade bandbokningar och utan camping, lyckas Storsjöyran med att både tilltala hemmapubliken och locka den mer kräsna festivalpubliken från resten av Sverige.

Här samsas Lady Gaga och Amy MacDonald om att vara största bandbokningarna, samtidigt som hemmadottern Annika Norlin, här med sitt engelska projekt "Hello Saferide", återigen spelar på Badhusparkens scen.

I Zigzag-tältet, som står uppställt på vägen från Badhusparken till tivoliområdet, avslutar många festivalbesökare kvällen med ett tyst disco. I stället för att en fet högtalaranläggning så delas trådlösa hörlurar ut i entrén. Alla kan välja själv hur högt ljud de vill ha, men en DJ sköter som vanligt musikutbudet. I Yranmagasinet berättas det att idén föddes när naturaktivister skulle ha en fest i skogen, men inte ville störa djuren med höga ljud. Det är en märklig känsla att ta av sig lurarna och se alla dansa runt i tystnad och sjunga med i refrängerna med lurarna över öronen.

En till del i framgångsreceptet verkar vara att artisterna trivs på Yran. Veronica Maggio säger att hon längtat efter spelningen sedan hon bokades i våras, och bluegrassbandet Abalone Dots verkar lika nöjda trots en betydligt mindre publik framför Tuttifruttiscenen.

Kanske är det känslan av att allt känns så genomtänkt – från coverbanden på krogstråket till småscenernas indiebokningar.

Kanske är det känslan av att vara utvald som gör festen.

Mer läsning

Annons