Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Missionera mera, tycker Ivar

/

Frikyrkornas medlemsantal sjunker kraftigt. Över hela landet slås församlingar ihop och frikyrkolokaler blir bostäder och kontor.
Ivar Jonsson, frälsningssoldat i Alfta, tror sig veta varför.
- Prästerna sitter i sina kyrkor och pratar ihjäl medlemmarna istället för att vara ute bland folk och missionera, säger Ivar.
Missionerat har Ivar, 83 år i maj, gjort i 50 år.

Annons

Frälsningsarmén är en av de frikyrkor i Sverige som minskar. På 20 år har rörelsen tappat 40 procent av sina medlemmar och antalet frälsningssoldater och officerare är i dagsläget cirka 5 000. Tillkommer gör cirka 4 000 ungdomar och scouter.

- Visst läggs det ner, men växande kårer finns också, säger Margareta Tollin, löjtnant vid kåren i Bergsjö.

Margareta och hennes man Tony Tollin, också han löjtnant, kom från Stockholm till Bergsjö för 10 år sedan och startade den verksamhet som i dag har drygt 20 medlemmar. Den senaste rekryteringen ägde rum så sent som i augusti, då tre nya tillkom, på en och samma gång.

Bergsjö tillhör den svenska Frälsningsarmén – kåren i Edsbyn den internationella, eller engelska.

Ivar Jonsson är medlem i den svenska armén, men åker på möten också till Edsbyn. Ivar är inte så noga med tillhörigheten, bara han får åka ut och spela, sjunga och missionera. Det senare handlar om att leda människor till en tro på och kunskap om Gud och hans son Jesus Kristus.

För andra är tillhörigheten mer viktig. Åtminstone var den det förr, speciellt i början av förra seklet. Då uppstod en schism inom den rörelse som kom till Sverige från England 1882. Schismen ledde till den utbrytargrupp som 1905 bildade den Svenska Frälsningsarmén.

Känslorna de två varianterna emellan är inte längre het, men finns fortfarande där. Var och en håller sig liksom på sin kant.

- Vi har inget samarbete med Bergsjö, säger Alvy Spångberg i Edsbyn, som alltså tillhör den engelska armén.

Tankar på att för den skull förbjuda Ivar Jonsson att besöka mötena i Edsbyn finns dock inte.

Sett till antalet medlemmar är kårerna i Edsbyn och Bergsjö lika stora.

Ivar Jonsson var 33 år när han blev frälst och gav sig ut för att missionera.

- Jag lämnade allt för att följa Jesus och predika hans ord, säger han.

Det har Ivar fortsatt med och några funderingar på att sluta finns inte.

Eftersom Ivar gillar att vara ute bland folk blev han riksevangelist och kolportör (kringresande predikant). Det senare framgångsrikt att han ett år blev utsedd till landets främste.

Ute bland folk tycker han att fler ska vara, inte minst präster inom olika trossamfund.

- Då skulle nog medlemstappet stanna av. Prästerna av i dag ägnar för mycket tid åt att prata från sina predikstolar, med passiva medlemmar som följd. För om man bara lyssnar blir man passiv och det gäller ju i alla sammanhang, även utanför yrkan.

Dialog i stället för monolog är således Ivar Jonssons råd.

I ungdomens dar åkte Ivar land och rike runt i sin gärning, med ålderns rätt blir det numera inte lika långa sträckor. Men eftersom Ivar fortfarande trivs bäst där det finns folk är det ändå inte så ofta han är hemma i huset i Alfta.

Det är väl bara när någon klocka ska lagas – Ivar är urmakare, också – han har ro att sitta still.

Annars lastar han dragspelet och tar bilen till något möte eller konferens i olika församlingar i eller omkring Alfta med omnejd och spelar och sjunger. Det är det bästa Ivar vet. Tillsammans med att predika, förstås.

Att spela lärde han sig som ung, som anställd på Albin Hagströms dragspelsfabrik i Älvdalen. Skriver egna visor gör han också och en slags Ivar Jonssons greatest hits finns på cd.

På torsdagarna odlar Ivar sitt intresse för gamla grejer, helst i trä. Då är det Brolins auktionskammare som gäller. Att Ivar är där är lika säkert som amen i kyrkan.

I bland kommer han i full stridsmundering, vilket betyder frälsningsarméns långa rock och uniformsmössa.

Och inte sällan har han dragspelet med sig och drar en trudelutt.

Mer läsning

Annons