Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord, Olle Eriksson: En Bjuråkersprofil har gått ur tiden

Olle Eriksson eller KamPers-Olle har lämnat oss.

Olle var född 1924 i Brännbo i Delsbo och kallades allmänt "Falk-Olle".

Efter sexårig skolgång i Högtomt skola, tog han jobb som bodbiträde i affären i byn. I unga år hade han tränat försäljningsteknik, när han gick omkring i byarna och tog upp beställningar från kataloger. Eftersom han var bra på räkning fick han också uppdraget att vara kassör vid auktioner på bönhuset i Högtomt.

Olles stora intresse var annars musik och idrott. Han började tidigt spela gitarr och tillsammans med sin bror Erik och andra Delsbopojkar bildade de ett musikgäng, som de kallade "Falkarna". De spelade hemmavid på fester och dylikt. Efter hand fick de fler och fler engagemang på danser och tillställningar. Eftersom Olle var gitarrist fick han hoppa in i andra musikgäng. Han spelade bland annat i välkända Calle Östlund. De fick till och med förtroende att spela på Tåparken, som var dåtidens största festplats.

Olles andra stora intresse var sport och idrott i olika former. Löpning, orientering och framför allt skidåkning, där han firade framgångar.

Hur blev han då Bjuråkersprofil?

Jo, han flyttade till Friggesund 1944 och fick vikarieanställning i P J Anderssons diversehandel. Och där blev han kvar och övertog så småningom affären och blev "Kam-Pers Olle". Med sitt glada och trevliga sätt blev han snabbt accepterad av ortsborna, trots att han var utsocknes. Och naturligtvis hämtade han sin fru från Delsbo, och det blev ett lyckligt och livslångt äktenskap.

I Bjuråker engagerade han sig i socknens idrottsförening. Där blev han en av de ideella krafterna, som drev Bjuråkers GIF. Han var medlem i styrelsen i många år och bidrog till föreningens framgångar i framför allt i skidor.

Olle var alltid glad och samtidigt försynt. Men samtidigt kunde han vara skarp och yttra sig tydligt mot sociala orättvisor och indragningar i vården med mera.

Att få vara så vital högt upp i åren är få förunnat. Men det fick Olle. Ända till för något år sen var han med på spelkvällarna på Hemvärnsgården samt ställde upp som gitarrist hos PRO-sångarna. På Åbo-parkens fester var han självskriven.

Han kunde både tjäna och betjäna sina medmänniskor. Vi kommer att sakna "Olle på Ica" som de yngre och inflyttade sa.

Tack för allt.

Ortsbo och vän