Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord, Marianne Ekblom

Hemma hos min farmor fanns en tavla som hon hade fått av sina elever för länge, länge sedan. Av hennes – och hennes elevers – glasögon att döma så är den från slutet av sjuttiotalet, kanske början på åttiotalet. Då hade farmor Marianne redan varit lärare i årtionden.

Annons

På tavlan, som eleverna märkbart hade lagt mycket tid på, så sitter min farmor som klassföreståndare i mitten som en sol med solstrålar som skiner ut mot tavlans alla kanter. Hennes elever är spridda runtom.

Det är bara ett av många bevis på för hur många min farmor var solen för, och hur många liv som hon berörde under sitt liv. Bara inte i sin roll som lärare utan även som politiker och föreningsaktiv. För att inte nämna för hela familjen Ekblom.

Min farmor föddes 1931 i Lillhärdal, Härjedalen. Genom hennes liv ser man resan Sverige gjorde under 1900-talets andra hälft från dåtidens jordbrukssamhälle till dagens moderna industriellt välfärdssamhälle. Hon berättade för mig hur hon som liten var tvungen att mjölka sin ko innan skolan på morgonen: något svindlande långt borta för mig som föddes 1991 och absolut inte har behövt mjölka kor på mornarna.

Farmor var en av alla kvinnor och svenskar som i livet gick före oss och skapade det rika Sverige vi lever i i dag. Hennes liv – och mission som lärare – tog henne till Hälsingland där hon träffade sin livspartner Hans, min farfar, på dansbanan 1955. De gifte sig året därpå.

Läs även: Marianne Ekblom en av de aktiva i IOGT-NTO:s 135-åriga historia i Bjuråker

Genom livet var farmor en stolt medlem i nykterhetsrörelsen IOGT-NTO och var under sitt sista levnadsår tvungen att vara med i beslutet att lägga ned den loge i Furuberg i norra Hälsingland som hon och farfar Hans hade jobbat hårt för att bevara trots ett sviktande medlemsantal. Med kvinnor som farmor och män som farfar dör ett folkrörelsesverige vars bidrag till det moderna Sverige vi inte får glömma.

Att ha ”Ekblom” som efternamn i Hudiksvall och omnejd är att ständigt bli påmind om farmors livsgärning: den skillnad hon gjorde för enskilda personer, kommunen, regionen och för glesbygden i sin roll som socialdemokratisk politiker och förespråkare för att hela Sverige skulle leva. Hon var själv ett levande exempel för den viktiga och centrala roll kvinnor kan – och måste – spela för att vi ska få ett Sverige för alla.

Hon berättade hur hon i sina tidiga år som politiker blev tillförordnad att sitta i trafikutskottet för Socialdemokraterna och den skepticism hon fick utstå enbart för att hon var kvinna; den enda kvinnan i trafikutskottet dessutom.

Som aktiv inom Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund jobbade hon hårt för kvinnlig solidaritet och ett jämställt Sverige. Det Sverige och dess välfärd som vi idag är så stolta över med föräldraförsäkring och maxtaxa på dagis, det har vi kvinnor som farmor att tacka för. Vi kan och får inte glömma deras kamp och hur lätt vi kan förlora det som de jobbade så hårt för att ge oss.

Min farmor är död. Hon somnade in på kvällen den 30:e augusti och efterlämnar sönerna Åke och Göran och dottern Carina, åtta barnbarn och otaliga barnbarnsbarn. Hon lämnar också efter sig ett bättre Sverige, ett Hälsingland och ett Hudiksvall. Hon begravs i dag fredag i sin sockendräkt från hembyn Lillhärdal, i Bjuråkers kyrka, mitt i den grönskande bygd som blev hennes hem till hennes död, 87 år gammal.

Jonas Ekblom