Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord, Lars-Olof Larsson

För några år sedan hade jag en handfull vänner som var extra viktig för mig. Nu är det bara två kvar! Två har försvunnit det senaste halvåret. Dem 8 januari dog vännen Lars-Olof Larsson, född 1947, som jag lärde känna 1963 på gymnasiet.

Annons

Lars-Olof blev en vän, där vi hade allt gemensamt utom idrotten.

Lars-Olof var vännen som jag beundrade för hans kunskaper och allmänbildning som alltid hade något nytt att lära mig.

Lars-Olof blev vännen som var min guide när vi gjorde en resa genom Europa 1964.

Det fanns ännu inte något "tågluffarkort" så det blev tågresa och båtfärd på floden Rehn. 

Vi åkte genom Danmark–Västtyskland–Österrike–Jugoslavien–Italien–Frankrike–Belgien och Holland.

Vi har i 55 år haft regelbunden kontakt och under de senaste tio åren har det blivit minst två telefonsamtal i månaden.

Min hustru visste alltid när det var vi två som språkades vid. Ibland skrattade vi tillsammans så vi båda fick huvudvärk.

De sista månaderna har vi båda förstått att Lars-Olof inte hade lång tid kvar att leva.

När han daterade upp mig, kom alltid det som var viktigare för honom: "Men hur är det med Lennart då?"

Det har bara gått två veckor, men jag har flera gånger varit på väg att ringa till Lars-Olof.

Det har redan blivit ett jättestort tomrum efter min fina och lojala vän.

 

Lennart Hanson