Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord Lars Norin

Lars Norin lämnade oss mitt i ett liv fyllt av aktivitet. Han dog plötsligt just när han anlänt till Storlien för den traditionella skidsemestern däruppe.

Annons

Bara dagar tidigare hade vi träffats och hans sista replik var: Vi måste ses i Nyasen!

Där, i familjens sommarparadis vid Östra Nyasen, samlades vi kusiner med barn och barnbarn för snart tolv år sen på Lasses initiativ.

Då hade vi just begravt min far och Lasse tyckte att vår lilla släkt borde träffas oftare. Med alla samlade blev vi faktiskt ganska många.

Det har blivit fler möten i Nyasen. Vi har också hunnit med en hel vecka tillsammans i en by vid den normandiska kusten. Fyra hus fick vi hyra, ett par av dem riktigt rymliga.

Och i sommar skulle Lasse få ännu ett litet barnbarn. Han gladde sig mycket åt den väntade nedkomsten.

Familjen var viktig, vännerna likaså. Inbjudningarna var redan ute till en fest i juni för alla gamla kompisar med respektive. Återigen i Nyasen, förstås.

Sportaktiviteter hörde också till det som var viktigt för honom. Skidorna på vintern och golfen sommartid. I enlighet med familjetraditionen var han också engagerad på olika poster inom bandyn, Edsbyns IF.

Till skillnad från oss andra fem i kusinskaran valde Lasse att bli hembygden trogen.

I sin yrkesgärning har han verkat på olika områden för att medverka i bygdens och landskapets utveckling. Det har handlat om uppgifter inom näringslivet, turismen och nu senast om landsbygdsutveckling med EU-stöd.

Som sentida återvändare till Hälsingland inser jag allt mer hur viktigt det arbetet är.

– Han lämnar ett stort hål efter sig, sa en av hans mångåriga vänner när vi möttes dagen efter dödsbudet.

I den närmaste familjen; hustrun, barnen och hans mor, är tomrummet just nu enormt.

Jerker Norin, kusin