Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord, Kjell Söderlund

Kjell Söderlund, Bollnäs, har efter en tids sjukdom avlidit vid 77 års ålder.

Annons

Kjell föddes som äldst i en syskonskara på fem. Familjen bodde först i ett hus som låg i den så kallade "Gropen" nära Kämpens hembygdsgård. Omkring år 1945 flyttade familjen till ett hus på Ren.

Efter grundskolan gick Kjell på Bollnäs folkhögskola och på sommarloven arbetade han med försäljning. Som tonåring åkte han runt i Bollnäs i en liten gul lastbil och sålde margarin. Han kom sedan att ägna hela sitt yrkesliv åt försäljning.

Efter lumpen, när Kjell var i 20-årsåldern, flyttade han till Stockholm där första jobbet blev att knacka dörr som dammsugarförsäljare. En fruktansvärt bra säljskola, sade Kjell senare.

Så småningom bytte han bransch, och började arbeta inom livsmedelshandeln och blev regionchef på ett stort livsmedelsföretag.

I Stockholm blev han invald i Odd Fellow och han blev senare överförd till logen i Bollnäs. Det gav honom ett bra nätverk bland både gamla och nya vänner och även affärsrelationer. Han var med i flera föreningar och även Frimurarna.

I början av 1970-talet fick Kjell möjlighet att välja ett nytt försäljningsdistrikt, och valde då Norrland och flyttade tillbaka till Bollnäs.

I samband med flytten till Hälsingland tog kulturintresset fart. Kjell såg en hälsingegård i Växbo som var till salu. Han köpte gården, plockade ner den i bitar och satte upp den igen i Vik, söder om Bollnäs. Bygget tog några år, och gården, med vinkelbyggnader och härbren, blev på sätt och vis Kjells livsverk.

I samband med att barnen föddes började Kjell arbeta som försäljningschef på Volvo i Bollnäs, och slapp därmed resandet och fick mer tid för familjen.

På 1980-talet bytte han bana och utbildade sig till fastighetsmäklare. Han startade X-Gävleborgs läns mäklarbyrå, som han drev fram till sin pensionering – först från gården i Vik, och därefter från Odengatan i Bollnäs. Under sina 24 år som mäklare har han förmedlat tusentals fastigheter, mestadels i Hälsingland.

Kjell var under alla år väldigt mån om släkt och vänner, ordnade släktträffar och intresserade sig mer och mer för släktforskning och hembygdens historia. Han respekterade de äldre, hälsade gärna på och lyssnade alltid på vad de hade att berätta. Att måna om släkt och vänner var en självklarhet.

Han deltog i samhällsdebatten och var inte rädd att säga sin mening. Han var motståndare till att sätta upp vindkraftverk på Bollnäs finnskog och var en flitig debattör i de frågor han kom att engagera sig i. Som medlem i Finnskogsriket har han varit till både nytta och glädje.

Runt 1980 initierade och arbetade han för en vandringsled i Grannäs i Alfta finnskog med natur och kultur som grund. Det blev grunden till det som i dag är den 3,5 mil långa Finnskogsleden.

Efter pensioneringen lade han större delen av tiden att efterforska hur förfäderna invandrat från Finland och bosatt sig i just Grannäs på tidigt 1600-tal. Han gick en arkeologiutbildning på Mittuniversitetet och kämpade hårt för att få en utgrävning vid det han trodde var fädernas bosättning. Han lyckades övertala professorn och när man vid första provhålet hittade nyckeln till bostaden var lyckan total.

Resultatet av Kjells forskning och hans deltagande vid de arkeologiska utgrävningarna ledde till ett stort intresse av att berätta historien för andra och Kjell började skrivarlinjen på folkhögskolan.

Vid 74 års ålder gav han, på eget förlag, ut sin roman Marken brinner, som handlar om hur utvandrande finnar bosätter sig i den svenska finnskogen. Han medverkade även som författare i fyra utgåvor av Hälsingerunor.

Skrivarlusten var enorm hos Kjell, som nu funnit sitt största intresse. Han ville gärna skriva en fortsättning på Marken brinner, men prioriterade att slutföra sitt mångåriga arbete om Annefors historia. Den boken kom ut 2017.

I slutet av arbetet med boken upptäckte han att han inte längre kunde läsa eller formulera meningarna som tidigare. Det var så han upptäckte den hjärntumör han sedan avled i sviterna av.

Kjell hade en stark personlighet och var inte rädd för att säga vad han tyckte i frågor som berörde honom. Hans engagemang i många föreningar och utbildningar gav honom ett brett nätverk av vänner. Han var en omtyckt person som brann för sin bygd.

Närmast sörjande är döttrarna Ylva och Kristina med familjer.