Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord, Ingegerd Bergwall: En färgstark kvinna har gått ur tiden

Den 7 januari 2020 gick textilkonstnären Ingegerd Bergwall bort efter en tids sjukdom.

Annons

Ingegerd föddes den 20 augusti 1941 i Forsbacka utanför Sandviken av en mamma som var för ung för att ta hand om henne och en pappa som inte var välkommen hos hennes mormor och morfar där hon tillbringade sina första 13 år. I hemmet fick Ingegerd en tämligen sträng uppfostran.

Som 13-åring fick hon flytta till sin moster i Falun för att gå i skola. Ingegerds mamma hade då fått flera halvsyskon till Ingegerd samtidigt som Ingegerd blev något av en storasyster för sina yngre kusiner.

Under sin skoltid i Falun träffade hon sin tonårskärlek Sten-Ove Bergwall. Ingegerd var då 14 år och Sten-Ove 15. Efter ett år skiljdes dock deras vägar och de bildade så småningom familjer på varsitt håll.

Ingegerd kom senare att få två söner, Peter f. 1962 och Mikael f. 1965, men redan 1968 blev Ingegerd änka.

Hennes stränga uppväxt och rollen som änka med två små pojkar formade troligen Ingegerd till den starka kvinna hon var.

Hon har under sitt liv bland annat arbetat som sekreterare på Linköpings universitet, och som danslärare och koreograf. Så småningom utbildade hon sig till textilkonstnär.

Vänner och familj vittnar om en levnadsglad och mycket aktiv kvinna i vars närhet man oftast hade roligt. Men livet var inte alltid glatt. Förutom att bli änka mycket tidigt, drabbades Ingegerd av bröstcancer vid 47 års ålder. Efter operation gick det dock vägen denna gång.

Ödet gjorde senare att Ingegerd 1995 åter fick kontakt med sin ungdomskärlek Sten-Ove. Deras möte ledde snabbt till giftermål, och de hann få 25 år tillsammans, år som sönerna upplevde som Ingegerds lyckligaste år.

Sten-Ove, som är min man Bengt Olovs kusin, bodde sina nio första år i Bergvik där även min man växte upp. Då Sten-Ove är äldre än min man och dessutom flyttade från Bergvik redan vid 9 års ålder så har de två kusinerna haft väldigt lite kontakt genom åren.

Det dröjde ända till 2014 innan vi lärde känna Ingegerd och Sten-Ove på riktigt, då på en kusinträff i vårt hem i Östra Flor i juni 2014.

Ingegerd och Sten-Ove bodde då i Åre där de under några år hjälpt Ingegerds son i hans restaurang. Då sonen hade uttryckt att det var dags för dem att vara pensionärer och inte slita i hans restaurang vändes blicken mot Hälsingland och i början av 2015 gick flyttlasset till Marmaskogen.

Innan allt var på plats bodde paret ett par veckor hos oss i Östra Flor. Vi fick många trevliga pratstunder och mycket skratt under dessa veckor, vilket också ledde till att vi lärde känna Ingegerd som den färgstarka och målmedvetna kvinna hon var. Vi insåg även att hon var en kvinna med bestämda åsikter, och att hon stod för vad hon tyckte.

Ingegerd blev också inviterad till vår bokklubb där vi direkt insåg att hon var en härlig färgklick och diskussionspartner i vårt gäng. Vi blev även varse hennes engagemang i politiska frågor och hennes arbete med asylsökande ungdomar som under Ingegerds och Sten-Oves tid tillsammans lett till att de öppnat sitt hem för fosterbarn från andra länder och andra kulturer. I hemmet fick de kärlek och omvårdnad men också fasthet och tydliga regler om hur man lever och beter sig i Sverige.

Hösten 2016 fyllde Ingegerd 75 år, vilket hon firade med en konstutställning i Ljusne. Där och då insåg vi nog till fullo vilken textilkonstnär hon var. Enorma bildvävar, kraftfulla installationer och vackra broderier fyllde lokalen, alla i uttrycksfulla färger och med tydliga budskap, precis som Ingegerd själv var.

Den hösten upptäcktes tyvärr att Ingegerd drabbats av bukspottkörtelcancer. Hon gick igenom en mycket tuff operation med efterföljande behandling som naturligtvis påverkade hennes liv fortsättningsvis, men hennes färgstarka sätt att leva förändrades inte. Hon och Sten-Ove levde fullt ut varje dag.

Ingegerd hade börjat planera för ytterligare en utställning inför sin 80-årsdag 2021 då hösten 2019 kom med det dystra beskedet att cancern kommit tillbaka, och spritt sig.

När hon i slutet av november 2019 fick veta att läkarna inte kunde göra något mer och att hennes tid var utmätt skrev hon direkt ner önskemål inför sin bortgång.

Vi träffade henne sista gången, i hennes hem, den 3 januari 2019. Det sista hon sa var: Jag kanske ringer och gråter. Det gjorde hon inte. Natten till den 7 januari 2019 somnade hon lugnt och stilla in i hemmet med Sten-Ove och sönerna vid sin sida.

Den 31 januari 2021 begravdes Ingegerd i Forsbacka och vi fick förmånen att delta i Ingegerds sista föreställning som hon själv regisserat in i minsta detalj. Det var en upplevelse, som trots att orsaken var sorglig, verkligen bejakade livet och till fullo visade en kvinna som bejakat livet alla dagar.

Våra släktträffar kommer att sakna en färgklick och vår bokklubb kommer att bli lite gråare utan Ingegerd.

Mohed 2 februari

Monica och Bengt Olov Lindh

Läs mer om Ingegerd Bergwall och hennes konst:

Ingegerd Bergwall: ”Det är så mycket jag vill hinna med”

Linda Lasson och Ingegerd Bergwall på Kvarnen i Söderhamn: Broderi med ilsken svärta och färgstark glädje

Textilkonstnär blickar tillbaka på två årtiondens skapande

Minnesord, Ingegerd Bergwall: Hennes skapande energi lever vidare