Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord, Gunnar Lundin: Åren i Betlehem var viktiga

Gunnar Lundin, Hudiksvall, har avlidit efter ett långt och rikt liv i en ålder av 92 år. Han föddes den 12 augusti 1927 i Bäling, Jättendal. Han växte upp på en bondgård och var den som förväntades ta över gården så småningom. Han hade en annan vilja.

I 20-års åldern kom han in på folkskoleseminariet i Härnösand. Efter examen arbetade han som lärare i Bollnäs och erhöll en kort tid senare en tjänst som studierektor. Detta ledde vidare till akademiska studier och han blev senare rektor vid olika skolor i Bollnäs med omnejd, vilka var Arbrå, Kilberg, Rengsjö och Kilafors. Senare var han även rektor vid Torsbergsgymnasiet. I slutet av yrkeslivet var han skolchef i hela Bollnäs kommun vilket han var ända fram till sin pension 1992. 

Under åren i Bollnäs var även han och makan Kerstin båda mycket engagerade i Missionskyrkan där han även i flera år var ordförande i församlingen. 

Efter pensioneringen kände han och Kerstin att de hade mycket kvar att ge och de kom då över varsitt spännande uppdrag i Mellanöstern, på Siraskolan i Betlehem som bedriver specialundervisning genom Sirastiftelsen. 

Som barnbarn upplevde jag att åren i Betlehem påverkade farfar starkt och det var något han ständigt återkom till i samtal med både mig och andra. 

Vi som kände farfar vet att hans stora intresse var trädgårdsodling och det följde med genom hela hans liv. Många är vi som tagit del av hans fantastiska dahlia-blomodling i sommarstugan i Hårte där han tillbringade somrarna. 

Han hade en stark vilja och envishet, vilket han bevisade in i det sista. Han fick leva länge och uppleva mycket och en del av den visdom han erhöll kunde han ge till mig i de djupa samtal han och jag kunde ha under hans sista levnadsår. Vi samtalade ibland om den klassresa han också gjort under sitt liv och som jag själv inspirerats av. 

Ett uttryck han ofta återkom till var att ta allt ”step by step” vilket han ofta överförde till mig och andra i hans närhet. 

Närmast anhöriga är makan Kerstin, barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Hanna Lundin Jernberg