Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord, Gert Lewijn, Hånick

Gert Lewijn var ungdomspolis av den gamla stammen som knappt finns i dag och grundare av medling mellan unga lagöverträdare och deras brottsoffer i Sverige så tidigt som på 1980-talet.

Annons

Gert hade ett hjärta så stort och inkluderande att ingen kunde lämnas oberörd. I Gerts kraftfält ville alla ungdomar göra gott även om de var vilsna i sina världar. När Gert lämnade oss i november 2019 steg starka minnen upp till ytan. Jag minns att min vän gjorde mycket för att hjälpa andra. Han var kontaktperson, god man och ville stödja alla i sin närhet, allt drevs framåt av ett gott hjärta och en vilja att ställa tillrätta.

För mig var Gert medlaren. Den som löste konflikter och fick ungdomar som begått alla sorters brott, exempelvis stölder, skadegörelse, misshandel och annat dumt, att förstå sin egen del i det som hänt, men framför allt att väckte han ett inre behov hos de unga att gottgöra och försonas med sina brottsoffer. Det kunde vara allt ifrån en butiksägare som fått skyltfönstret krossat till en rädd tonårspojke som inte vågat gå ut sedan han blivit misshandlad en lördagsnatt på Möljen.

Gert följde sitt kall och medlade, det var hans natur liksom en räv vilken gräver sitt gryt. Gert fick människor att mötas, att känna tillförsikt och trygghet. Medlingarna mynnade alltid ut i att den som begått brottet skakade hand med brottsoffret. Medlingsverksamheten hade också det passande namnet Handslaget. Gert arbetade med reparativ rättvisa långt innan många visste vad det innebar. Hans syfte med medlingarna var att uppnå gottgörelse och trygghet för den brottsutsatte, det vill säga att reparera den skada som uppstått på ett hållbart sätt.

Gert var från Skåne, dialekten avslöjande honom alltid, och han var sprungen ur ett bördigt landskap med god mat. Vi kom därför ofta att leta efter bra lunchställen under hela vår bekantskap. Gert bjöd alltid på fikabröd, inte sällan tjocka Skånska pepparkakor, när människor besökte honom i medlingslokalen. Där ute blänkte Hudiksvallsfjärdens vatten i solen om sommaren eller låg i snödrev om vintern. Gert var emellertid konstant som en urkraft, en kraft som inte påverkades av yttre omständigheter i arbetet trots sin känsliga själ

Nu Gert ser jag för min inre syn hur du går du tillbaka till källan av de krafter du hade tillgång till, de krafter du satte i omlopp till så stor nytta för dina medmänniskor.

Tack Gert.

Din vän

Kaj Gustafsson (tidigare socialarbetare i Hudiksvall)