Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord Ebbe Severinsson

Ebbe Severinsson, pensionsavgången överstelöjtnant i Flygvapnet, har gått bort den 15 maj i en ålder av 88 år och två veckor.

Närmast sörjande är barn och barnbarn samt släkt och vänner.

Ebbe tillhör en av de få flygofficerare, som under sina 42 år i Flygvapnet mellan 1946 och 1988, spakat flest olika flygplanstyper, allt från skolflygplan, bombflygplan och attackflygplan till transportflygplan av olika modeller/flygplanstyper.

Däri ingår även legendariska jaktflygplanet J26 Mustang. Dessutom fick han vara divisionschef i nästan 30 år, först fem år på attackflygdivisionen Olle Röd på F15 och därefter på transportflygdivisionen på F8, som 1973 flyttades till Malmslätt när F8 lades ned. Flygvapnets meste divisionschef skulle man kunna påstå.

Ebbe var chef för Olle Röd från hösten 1961 till hösten 1966. Han var lugn och trygg som chef, ledare och lärare. Ett föredöme som pilot, skicklig och omdömesgill med hög precision oavsett om det handlade om förbandsflygning, instrumentflygning eller skjutning och bombfällning mot mark- eller sjömål.

Det var en fröjd att flyga på lägsta höjd (i trädtoppshöjd) med honom även om farterna var uppe i 1 000 kilometer i timmen. Säkert, tryggt och med hög precision/koncentration.

När han efter pensionen tänkte tillbaka på flygvapentiden tyckte han sig bara ha hållit på med flygning.

Som chef spred han flygglädje även när tiderna kändes kärva på grund av flyghaverier inom Flygvapnets övriga flygdivisioner. Flygsäkerheten var hög inom divisionen.

Han hade en medfödd pondus och auktoritet utan att höja rösten eller visa missnöje med någons görande eller låtande.

Vi respekterade hans kunskaper och sätt att leda divisionen. Han var som en far för oss, som en av piloterna uttryckte det. Han värnade om gemenskapen och kamratskapen. Vi uppskattade honom.

Efter pensionen fick han stilla sin reslust med många resor över världen tillsammans med sin Eva; jorden runt ett par gånger, Transsibiriska järnvägen, Kina, Sydostoceanien, USA, båtluffande i Grekland och segling i Ålands, Stockholms och Östergötlands skärgårdar.

Det fulländade bilden av ett rikt liv. Men han glömde aldrig åren på Olle Röd.

En fin kamrat och pilot har lämnat oss men minnen, som vi har från åren med honom och därefter under många divisionsträffar, kommer att leva länge som några av guldåren i Flygvapnet.

Attackflygdivisionen Olle Röd

genom Mik