Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord, Bo Blomberg – en omtyckt chef och inspiratör

Bo Blomberg, Stockholm, har avlidit 78 år gammal. Han sörjes närmast av sin hustru Lotta och barnen Petter, Pontus och Olle med familjer.

Bosse föddes i Luleå. Familjen flyttade till Hudiksvall där Bosse tog studenten. Han blev civilingenjör i elektroteknik på KTH 1968. Samtidigt med KTH-studierna läste han in civilekonomprogrammet på Handelshögskolan.

På KTH kom han som medlem i Radionämnden snart in i kårlivet, där han med sin sociala kompetens fick många vänner.

Han kom sedan till dåvarande L M Ericsson och förblev Ericsson trogen fram till pensioneringen, både i Stockholm i olika roller och som platschef för Ericsson Data i Östersund dit han flyttade med sin familj 1977. I några år var han SIF-klubbens ordförande och blev med sin rättframma stil älskad av många och obekväm för några.

I Östersund blev Bosse en omtyckt chef i egenskap av inspiratör och kravställare som också värnade om sina medarbetare. Den som haft Bosse som chef kunde senare själv som chef tänka: ”Vad skulle Bosse ha gjort nu?”

När länsstyrelsen i Jämtland ville hjälpa småföretagen att ta till sig den då nya IT-tekniken, anlitades Bosse som idégivare och pådrivare. Resultatet blev att ett 50-tal företag i länet kom igång med den nya tekniken.

Bosse och Lotta flyttade tillbaka till Södermalm i Stockholm 1997, men Bosse var fortsatt engagerad i Jämtland även efter flytten. När Jämtlandsakademien startade blev Bosse snabbt en uppskattad kraft där. Under 2000-talet satt han även i ett antal IT-företagsstyrelser i Östersund, också som ordförande och var mentor till många småföretagsledare.

Maratonlöpandet lade han ned efter en höftledsoperation, men hans engagemang som Hammarbysupporter höll livet ut. Otaliga var de kvällar han tillbringade på Zinkensdamm med sin bandyportfölj för att heja på ”de sina”.

Vi vänner i pokergänget såg fram emot den årliga färden till hans och hustrun Lottas älskade Gutan vid Västervik där det förutom pokerspel vankades nyfångad sik tillagad i röken från ett gammalt oljefat. Ingen kunde som Bosse leva ut sin högljudda glädje eller besvikelse under spelet efter middagen. Kvällarna runt pokerbordet, som startade redan 1957, blir nu utan Bosse mycket stillsammare.

Bosses intresse för musik omfattade det mesta från klassisk musik till snapsvisor, dock fick lyssnandet tråkigt nog ge vika för en allt sämre hörsel. Han var en livsnjutare och god vän, men också en stridbar sökare. Han var påläst inom många områden och alltid utmanande att diskutera med. Det var aldrig trist och tyst i hans sällskap. Han ständiga omsorg om sin Lotta berörde oss alla.

Vännerna i pokergänget genom Ingmar Höglund