Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord, Arne Öhman, Stockholm: Han hade hela tiden banden kvar till Hälsingland

Min storebror Arne Öhman, Stockholm, har avlidit 76 år gammal efter en lång tids sjukdom. Hans närmast sörjande är hustrun Gunilla, barnen Martin och Kristina med familjer samt syskonen Ingmari och Sveneric med familjer.

Arne var uppväxt i Ljusdal och en av de första som från folkskolan i Sjöbo gick vidare till högre studier. Han tillhörde den första kullen som 1964 tog studenten vid det nyinrättade gymnasiet i Ljusdal. Därefter vidtog studier vid Uppsala universitet där han disputerade 1971 vid psykologiska institutionen. Han har därefter innehaft professurer i psykologi vid universiteten i Bergen och Uppsala samt vid Karolinska institutet i Stockholm.

I vetenskapliga kretsar var Arne känd över världen, först för sin grundforskning inom emotionell psykologi och psykopatologi och senare för sin mer kliniskt tillämpbara forskning inom området.

Under sin levnad har Arne hela tiden haft banden kvar till Hälsingland och varje år vistats i den av syskonen samägda fritidshuset i Flottstan nära Hennan.

Ur minnena från vår barndom vill jag nämna hans stora läsintresse och de ibland vilda lekarna utomhus i Sjöbo. Han läste alla Biggles- och Svarta hingstenböcker och gick sedan över till skönlitteratur. Musik var ett annat intresse – både att lyssna på och att utöva. Han lärde sig spela piano, gitarr, tenorsax och flöjt i nämnd ordning. Tillsammans med jämnåriga bildade han i tonåren Sixpence Skiffles och en tid spelade han flöjt i Ljusdals orkesterförening.

Konst spelade också en stor roll i Arnes liv och han var själv en duktig tecknare. Samhällsfrågor var tidigt viktigt för Arne och i barndomshemmet diskuterades det livligt. En bidragande orsak var pappa Alfreds politiska uppdrag som gav upphov till meningsutbyten.

Samtidigt som Arne var en intellektuell och teoretiskt lagd person hade han ett praktisk handlag. Jag har åtskilliga gånger njutit av hans matlagningskonst. Han tyckte om att snickra, vilket vi gjort tillsammans i vårt kära Flottstan. Arbetet avslutades oftast med ett bastubad under vilket vi hade intressanta och förtroliga samtal.

Arne var en mycket snäll storebror och trots åldersskillnaden tog han under barndomen ofta med mig i lekar och aktiviteter, bland annat bad i Sjöboån och skridskoåkning på Sjöbotjärn. Vi hade en fin barndom tillsammans och i vuxenlivet har vi varit ett stöd för varandra. Jag hade hoppats på att få en fin ålderdom tillsammans med Arne. Han lämnar ett stort tomrum efter sig.

Sveneric Öhman