Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Migration skapar dynamisk landsbygd

Det finns ibland en föreställning om landsbygden som homogen och statisk, präglad av stagnation, utflyttning och svenskhet. Men att tänka så blir lätt felaktigt. Precis som urbana områden är landsbygden formad av förändringar och heterogenitet. Visst är landsbygden drabbad av utflyttning, ja, men det som har räddat landsbygden från ännu lägre befolkningstal har varit den internationella migrationen. Inflyttade holländare och tyskar, thailändska kvinnor och skyddsbehövande irakier och somalier är bara några exempel på migrationsflöden som har bidragit till att bevara befolkningsunderlaget och därigenom trygga sådant som kommunal service och kommersiella verksamheter. Kanske har den lokala skolan klarat sig från nedläggning eller matvarubutiken fått vara kvar tack vare dessa nya invånare.

Men den internationella migrationens bidrag till landsbygden går längre än till att öka befolkningsunderlaget. Inom kulturgeografi, det ämne som jag representerar, brukar vi säga att det som skapar en plats är relationer från denna plats till andra platser. Det kan vara till storstaden i närheten, eller till en myriad av platser runt om i världen. Genom att vara sammanlänkad till andra platser skapas dynamik och möjligheter till utveckling, alltså motsatsen till stagnation. En plats blir därför sällan så stillastående som när den saknar kontakter till omvärlden, inlåst i en kapsel av invanda mönster och lämnad vid sidan av. Inflödet av internationella migranter skapar mänskliga länkar till hemländerna och kanske även till andra platser, dit deras sociala nätverk sträcker sig. På detta sätt kan internationella inflyttare vara en källa till kreativitet och dynamik på landsbygden.

Jag ska ge ett konkret exempel på hur internationell migration kan skapa både (ett tillfälligt) befolkningsunderlag och dynamik till en landsbygdsort, nämligen thailändska bärplockare. Jag har studerat dessa internationella låglönearbetare både på deras hemmaplan i Thailand och under arbetstid i Sverige. Visst finns det många problem med bärplockningen, som ofta har lyfts fram i massmedia, såsom utnyttjande av låga löner, extremt långa arbetsdagar, samt en stark beroendeställning för bärplockarna. Men det jag vill lyfta fram här är en annan dimension, nämligen hur bärplockare faktiskt också har bidragit till en dynamisk landsbygd – både i Sverige och i Thailand. I en svensk by, baserad på en fallstudie som gjordes av mig och Andrea Monti, Stockholms universitet, visade det sig att invånarna uppskattade bärplockarnas närvaro. Bärplockarna bidrog med ett internationellt inslag till byn, de skapade liv på gatorna, och bidrog till att den lokala bensinpumpen fanns kvar i drift, för att bara nämna några exempel. Detta var tvärtemot de rykten jag hade hört talas om innan studien, som sade att byborna var skeptiska till nedskräpning, störningar vid älgjakt samt upplevde konkurrens om bären. Det visade sig i stället att byborna gärna visade bärplockarna sina hemliga bärställen!

I Thailand har bilden av bärplockarnas bidrag också varit annorlunda än det jag hade förväntat mig. Jag hade bilden av att svenska företag kom till en orörd landsbygd, där thailändska risbönder från ytterst fattiga förhållanden lurades att åka till Sverige för att tjäna ihop pengar till den dagliga brödfödan. Bärplockning har i svenska rapporter och media beskrivits som en förlustaffär för bärplockare, där arbetarna återvänder hem med skulder. I den thailändska by jag har studerat noggrannast var i stället bärplockning förknippat med något positivt. Arbetet sågs som ett sätt att snabbt tjäna ihop pengar, visserligen förenad med en risk, men inte större än den risk man tar i det dagliga jordbruket. Pengarna användes inte bara till konsumtion, såsom förbättring av husstandarden eller en TV, utan även till barnens utbildning.

Den thailändska landsbygden var i sanning i förändring, präglad av urbanisering, strukturomvandlingar inom jordbruket samt globalisering. Inte bara bärplockning utan även giftermål med västerländsk partner eller arbete i annat asiatiskt land var ett vanligt sätt att dryga ut inkomsterna för thailändska risbönder. I jämförelse med andra utländska arbetstillfällen sågs bärplockning som något attraktivt, eftersom säsongsarbete kunde förenas med familjeliv och jordbruk på ett helt annat sätt än ett tvåårigt arbetskontrakt i Singapore. En annan drivkraft, vid sidan av den ekonomiska, var faktiskt i vissa fall även en nyfikenhet till att resa utomlands. Flera kvinnor, som inte fick åka som bärplockare på grund av sitt kön, tyckte att de hade gått miste om en möjlighet att se något annat än sitt hörn av världen.

Men tillbaka till den svenska landsbygden. Visst kan man tycka att bärplockare är en väldigt ovanlig del av den internationella migrationen till Sverige. De är tillfälliga, söker i regel inte permanent uppehållstillstånd, och har ofta så tighta arbetsscheman att de knappt har möjlighet att interagera med de samhällen de besöker. Desto mer förvånande kan man därför säga att resultatet var: trots att de knappt deltog i det svenska samhället kunde de sprida en känsla av globalisering och dynamik på landsbygden. Men även andra typer av migration borde kunna gynna den svenska landsbygden – eller åtminstone inte vara mer betungande för landsbygden än den är för städerna.

Landsbygdens arbetsmarknad ser lite annorlunda ut än den gör i städerna. För män är den mer inriktad på produktion (inte av mat dock) och för kvinnor är den än mer dominerad av offentlig sektor än den är i städerna. Detta visar sig i att sysselsättningen för utrikesfödda män på landsbygden, som befunnit sig länge i Sverige, ligger på samma (låga) nivå som utrikes födda mäns sysselsättning i städerna, enligt en studie jag har gjort med Karen Haandrikman, Stockholms universitet. För utrikesfödda kvinnor som bott länge i Sverige är sysselsättningen faktiskt något högre på landsbygden. Det är alltså inte säkert att det är svårare för internationella migranter att få jobb på landet än i staden. Däremot kan det vara svårare för företag i glesbygden att hitta rätt kompetens till de jobb som finns, i synnerhet när det handlar om högre och specialiserade utbildningar. Här kommer matchning och validering in i bilden, inte minst när det handlar om att hitta rätt och kunna anställa nyanlända, skyddsbehövande personer.

Detta är en bild så som den gavs före hösten 2015, när flyktingsituationen tillspetsades och politiska initiativ togs till att minska invandringen och begränsa asylrätten. En viktig fråga att ställa sig är vad invandringen av skyddsbehövande personer kan betyda för landsbygden i denna situation? Kommuner vittnar om problem med att ta hand om nyanlända personer, och asylsystemet har svårt att hinna med, men vad skulle det kunna betyda för kommunerna på längre sikt? Kan de skyddsbehövande personerna bidra med dynamik till landsbygden?

Det här är viktiga frågor att ställa sig, inte minst i ljuset av den debatt som förs om utplacering av asylsökande personer till både stad och land. För att ta tillvara på möjligheterna gäller det för det svenska samhället att se de individer som kommer, vilket innebär allt från stabila mottagningsprocesser till snabba valideringssystem av utbildning och erfarenheter från hemlandet.

Vad gäller mottagningen är det viktigt att kanalisera de asylsökande så att deras bakgrund beaktas och tillvaratas. Här menar jag inte bara att en smidig validering av asylsökande personers utbildning och yrkeskunskaper ska tillvaratas, utan även att man bör se till tidigare utbildning och bakgrund i termer av stad och land. Personer med erfarenhet eller intresse av landsbygden bör lokaliseras till landsbygden, samt även personer med yrkeskunskaper som efterfrågas på landsbygden. Givetvis går det inte att göra en perfekt matchning mellan personer och behov, men man bör ha med ett sådant tänk redan vid den första, akuta utstationeringen av asylsökande personer.

Det finns också en fara i att allt för snabbt placera personer på platser, för att sedan omplacera dem. Vid en eftertänksam placering av asylsökande bör det även i fortsättningen finnas goda chanser för internationella migranter att skapa dynamiska, globala landsbygder. Grundinställningen bör vara att landsbygden inte är statisk utan öppen, och att den gynnas av tillflöden snarare än utflöden. Det är våra medmänniskor som öppnar den.