Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mesta tyder på att två blir en

/

Det kom inte som en blixt från en klar himmel. Men för många blev det ändå en ordentlig smäll att Milko är på väg att bli en del av den stora mejerijätten Arla.
Redan i går morse när de båda företagen skickade ut ett pressmeddelande om att de skulle hålla en gemensam presskonferens tydde det mesta på att det var en sammanslagning som skulle presenteras.
Ett par timmar senare bekräftades uppgiften.

Annons

Att Milko är på väg att sluta att existera är naturligtvis tråkigt. I synnerhet för konsumenterna. Konkurrensen blir sämre och utbudet mindre. Och det kan bli betydligt svårare att handla lokalproducerat.

Att många Milkobönder känner en ovilja att bli en del av Arla – och kanske till och med vill ta till betydligt starkare ord för att beskriva sitt motstånd – är inte särskilt konstigt.

Däremot är det bara att konstatera att Milko har gått dåligt ekonomiskt under flera år och skulle ha stora problem att överleva på egen hand.

Ett tydligt exempel på detta är det faktum att Milko i väntan på ett bekräftat samgående väljer att sänka mjölkersättningen med 40 öre per levererad liter för den konventionellt producerade och med 60 öre för ekomjölken.

Det sannolika torde därför vara medlemmarna kommer att godkänna samgåendet på den extrastämma som hålls i slutet av den här månaden.

Om så trots allt inte skulle bli fallet är risken påtaglig att konkurs väntar för de mest utsatta bönderna. Medan andra – till Arla mer villigt inställda bönder – kommer att lämna och därmed dränera Milko ytterligare.

Enligt Milkos ordförande Lars Reyier finns det helt enkelt inget annat alternativ till att genomföra sammanslagningen, utan det är den snabbaste och bästa lösningen för Milkos omkring 630 mjölkbönder.

Det mesta tyder på att hans bedömning är helt riktig. Vilket inte behöver betyda att man gillar det.

Om Konkurrensverket ger sitt godkännande – vilket trots Arlas redan väldigt dominerande ställning på marknaden får betraktas som sannolikt – skulle det i så fall innebära att Milkobönderna blir Arlabönder någon gång i höst. Kanske i oktober. Och då också får en högre ersättning för sin mjölk.

Fast egentligen skulle sammanslagningen redan kunnat vara genomförd. För tanken är långt ifrån ny. Våren 2009 fanns det till och med långt gångna planer på en fusion mellan Milko och Arla.

Det var tidningen Land Lantbruk som för ett år sedan avslöjade att det hade förts sådana diskussioner under stort hemlighetsmakeri. Samtalen hade till och med fått ett eget täcknamn – ”Projekt Sinclair”.

Enligt tidningen skulle planen vara att stänga ett eller två Milkomejerier, ge alla Milkobönderna fullvärdigt medlemskap i Arla och eventuellt skulle Milkos Landskapsmjölk få finnas kvar.

Förhandlingarna avbröts emellertid abrupt när Konkurrensverket i slutet av april 2009 genomförde en så kallad gryningsräd mot Arlas och Coops huvudkontor.

Det var en anonym anmälan till Konkurrensverket som fick myndigheten att utreda misstankar om att Arla hade missbrukat sin dominerande ställnig på marknaden. När misstankarna och utredningen inte snabbt blåste, vilket man hade trott och hoppats, ströps Arlas rörelsefrihet med konsekvensen att den stora mejerijätten drog sig tillbaka och affären gick om intet.

Enligt Land Lantbruk resulterade de här förhandlingarna också i en splittring mellan koncernledningen och styrelsen. Styrelsen ska ha anklagat koncernledningen för att inte längre tro på företaget och deras lojalitet ifrågasattes.

Det här skulle kunna förklara att flera av de ledande personerna i företaget lämnade en efter en.

På bara några månader meddelande i tur och ordning ekonomichefen, verkställande direktören, försäljningschefen och styrelseordföranden att de tänkte lämna Milko.

Även om samtliga inblandade bedyrade att avhoppen inte hade med varandra att göra, så är det svårt att inte göra kopplingen.

Det visar också sprängkraften i frågan om en sammanslagning. Ekonomiska fakta säger en sak. Det emotionella säger en annan.

Vad som vinner på extrastämman i slutet av juni är kanske därför inte helt självklart.

Mer läsning

Annons