Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer rättssäkerhet i klassrummet

/

"För detta har vi kämpat och det är fantastiskt". Det var en lycklig Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund, som i mars i år tog emot nyheten att Riksdagen med stor majoritet röstat igenom förlaget om legitimation för behöriga lärare.

Annons

Förbundet har drivit kravet sedan tidigt 90-tal och i juli 2012 kommer effekten att synas ute på skolorna. För fast anställning krävs en legitimation - och äntligen får den som har kämpat sig igenom en flerårig högskoleutbildning en konkret fördel framför den som ingen utbildning har.

Fördelarna med en lärarlegitimation är många. Framför allt då den bidrar till att återupprätta läraryrkets status. Men också för att legitimerade lärare gör skolvalet mer renhårigt för eleverna. De skolor som i hög grad förlitat sig på de billigare obehöriga lärarna, för att på så vis hålla kostnaderna nere, kommer nu att exponeras. Kvaliteten på lärarkåren blir därmed mer mätbar och kan på ett positivt sätt användas som konkurrensfördel i jakten på skolpengar.

Samtidigt kräver införandet politisk vakenhet - framför allt i inkörsfasen. Den som har en legitimation, kan ju också bli av med densamma. Det är därför viktigt att den processen, kontrollerad av Skolinspektionen, inte från början får slagsida åt fel håll.

I en mycket uppmärksammad artikelserie under våren avhandlar DN:s skribent Maciej Zaremba den svenska skolan. Vi får där ta del av den erfarna läraren Ulf Janssons självupplevda berättelse om hur handlingsutrymmet, statusen och makten krympt för yrkeskåren genom åren. Värst upplever han skolledningens brist på uppbackning.

"På telefonsvararen ett besked från rektorn. Hans Jansson är avstängd. En elev har sagt att Jansson slagit honom. Rektorn frågar inte vad som hänt, men uppmanar eleven att polisanmäla. Uppror bland klassföräldrar, insändare i tidningen. Jansson är en ovärderlig lärare, står det...".

Efter tre månaders avstängning erbjuder rektorn Jansson tjänsten åter – pojken hade visst hittat på misshandeln…

Ovanstående berättelse är ett enskilt exempel och inte någon statistiskt säkerställd verklighet där lärare alltid har rätt, elever alltid fel och att skolledare oförmögna att tänka klart. Verkligheten är mer nyanserad än så.

Men enligt Lärarnas Riksförbund delas Janssons upplevelse med många, och liknande berättelser dyker med jämna mellanrum i media. Fram träder en bild av rektorer som av rädsla för skolans rykte tar överilade beslut, inte sällan på lärarnas bekostnad.

Det vore olyckligt om vi hamnade i en situation där elever, med den nya möjligheten att anmäla till Skolinspektionen, får en oproportionerlig makt över lärarens handlingsutrymme. Fast det är å andra sidan beroende av Skolinspektionens ställningstaganden och skolledarnas agerande. Anmälningarna kan ju, om de omgärdas av noggranna opartiska undersökningar och beslut som följer praxis, också öka rättssäkerheten för såväl lärare och elever. De värsta rötäggen i lärarkåren kan rensas bort, och lärarna förlita sig på en process som omgärdas av professionalism.

Risken att bli anmäld av elever och föräldrar är redan en verklighet för lärare. Kan anmälningsprocessen stramas upp och skötas på en nivå under polisen är det bra. Vad som bedöms som acceptabelt beteende och inte, är för en lärare i dag högst godtyckligt. En större tydlighet skulle både elever och lärare vinna på. Men kanske framför allt skolledare, som på sina håll verkar vara i behov av guidning.

Mer läsning

Annons