Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer gympa än rockkonsert

/

När man nämner Dead by april i ett sällskap hårdrockare får man automatiskt onda ögat. Och det är inte särskilt märkligt för nog får vi mer Take That än Black Sabbath ikväll på Tuppens. Ingen värdering i det, men hur mycket sångaren än skriker och hur fort än dubbelkaggarna spelar - så är det svårt att se något annat på scenen än ett pojkband som någon satt distade gitarrer i nävarna på.

Annons

Och det är det som är bandets problem både live och på skiva - musik handlar om skapa stämningar, oavsett om man spelar metal eller pop. Dead by april klarar inte av att glida omärkligt mellan de två - illusionen spricker redan vid första låten.

Publiken är taggad till tänderna och på härlig göteborgska manar killarna i Dead by april på dem att klappa mera och hoppa högre. När bandet har både linnen och idrottsshorts på är det inte långsökt att börja tänka på ett Friskis & Svettis-pass.

Musikaliskt låter väldigt mycket som på skiva. De har ett väldigt klart ljud och samplingarna sitter där de ska. Titellåten till skivan Incomparable är trots allt ett bra hantverk och när de river av den lite äldre Lost några låtar in i spelningen är det många som nickar i takt. Men den positiva känslan går snabbt över när de i nästa låt med koordinerade gympasteg tar sig fram och tillbaka över scengolvet. Det är väl inövade poser där de hoppar ena stunden för att i nästa peka och le mot tjejerna i första raden.

Ska man summera det så känns musiken mer som en bakgrund för en modevisning eller ett gympapass och det är inte mycket som utmanar - eller stryker medhårs för den delen. Nicke Andersson från Hellacopters sa redan för femton år sedan att man lirar basket i shorts - inte rock. Tänkvärda ord denna kväll. En licens för att få använda djävulstecknet från scenen är kanske inte heller en dum idé.

Ronnie Hammarstedt

Mer läsning

Annons