Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mellan jäklar anamma och missmod

/

Förra veckan var det dags för länets ledande socialdemokrater att få träffa sin partiledare Håkan Juholt som då besökte Gävle på sin förlåtelseturné över landet.

Annons

Ett möte som några partimedlemmar betraktade som en vändpunkt och andra som tomt prat.

Igår skrev en av partiets tungviktare, förre kommunalrådet Göran Johansson i Göteborg, en debattartikel i DN där han uppmanade partikamraterna att sluta upp med det interna krypskyttet.

Och en ny undersökning från Medieakademin i Göteborg och Sifo visar att raset för förtroendet för Socialdemokraterna började redan under Mona Sahlins tid.

Med andra ord rullar partiets kris vidare.

Några vill dra ett streck över eländet och gå vidare, andra vägrar att släta över och kräver en ordentlig krishantering innan det blir någon nystart.

Efter mötet i Gävle sade landstingsrådet Eva Tjernström: "Nu jäklar anamma ska vi kämpa!" Och hon betraktade mötet som en vändpunkt.

Det gjorde däremot inte Arbetarbladets s-märkta politiska redaktör Jenny Wennberg. Juholts tal beskrev hon som att "Vackra ord om högre ideal sköljer över stolarna. Men de är tomma".

Hon saknar en konkret politisk plattform som utmanar alliansen och är besviken.

"När jag kliver ut från väckelsemötet med Juholt är jag modstulen", skriver hon.

Jäklar anamma säger en ledande sosse, medan en annan är modstulen. Efter samma möte med Juholt.

Men allt är inte Juholts fel. Om nu någon trodde det. Raset för partiet började som sagt redan under Mona Sahlins tid. Den första stora missen var när hon försökte bilda en valallians mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Då fick hon partiets vänsterfalang emot sig, trots att förslaget var väl förankrat i hela partiledningen.

Och inte blev det bättre då vänsterfalangen tvingade Sahlin att ta med Vänsterpartiet i båten, trots att hon tidigare hade avfärdat det som helt otänkbart. Där någonstans började båten att sjunka, även om den började ta in vatten redan under Göran Perssons sista år som partiledare.

Göran Johansson tycker det är obegripligt att socialdemokratin ägnar så stor kraft åt interna diskussioner om partiledaren "när den borgerliga regeringen står tom på idéer", som han skriver på DN-debatt.

Sedan räknar han upp ett antal profilfrågor som han tycker partiet borde satsa på som på intet sätt skiljer sig från det budskap som Juholt reser runt i landet med just nu. Vare sig till innehåll eller i brist på konkretion.

Det handlar mycket om att ifrågasätta och ompröva, men nästan inget om vilken väg partiet ska gå.

Dessutom tillstår han "att Håkan Juholt ibland varit vårdslös med formuleringar, men i stället för att koncentrera på en del tillkortakommanden borde vi ta vara på hans vilja och glöd".

Men om viljan och glöden gång på gång resulterar i förvirrade uttalanden, slarv med fakta, byte av ståndpunkt och en situation som kräver en landsomfattande turné för att försöka återskapa förtroendet, ja, då är inte heller viljan och glöden någon tillgång.

Behöver bara nämna hanteringen av Libyeninsatsen, ny pensionsöverenskommelse, temporära medborgarskap, budgethanteringen, partiledardebatten i tv, den påstådda dialogen med Östros, för att bara antyda några frågor som skapat förvirring.

Och partimedlemmarna famlar. Några försöker uppamma lite jäklar anamma medan andra bara suckar tämligen modstulet.

Mer läsning

Annons