Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med fjällkor i besättningen

Redan som tolvåring bestämde Thomas Lundholm att han skulle bli kobonde och ha fjällkor. I dag driver han Brottans lantbruk utanför Jättendal tillsammans med frun Linda och har Hälsinglands största fjällkobesättning.

Annons

Thomas och Linda köpte gården utanför Jättendal i oktober 2003. Trots att spekulanter från Stockholm la högre bud blev det till sist Thomas och Linda som fick köpa gården. Något de är tacksamma för.
– Att starta från noll med ett jordbruk är nästan omöjligt i dag. De flesta tar över efter sina föräldrar, säger Thomas.
De började i liten skala. De första åren hade de bara kvigor och dikor och båda jobbade utanför gården. 2005 byggde de en ny lagård och började med mjölkkor. I september mjölkade de för första gången.
Efter ett uppehåll på nästan ett år, från julen 2006 till i oktober förra året, är de igång igen. 
Tanken är att dagens besättning på 45 mjölkkor ska utökas med gårdens egna avkommor. Målet är att ha 55 till 60 kor, något som inte skulle ha varit möjligt för några år sedan, med sina åtta hektar åkermark är gården helt enkelt för liten. Men nu arrenderar de mark från ett tiotal andra gårdar runt omkring, och för några år sedan köpte en gård på andra sidan sjön med 15 hektar åker.
Varken Thomas eller Linda kommer från lantbrukarhem, men intresset fanns hos båda och de träffades på Nytorps lantbruksgymnasium. Innan de köpte sin egen gård jobbade de på en mjölkgård i Månkarbo i Uppland.
Att Thomas redan i unga år bestämde sig för att bli kobonde med fjällkor har att göra med att hans pappa växte upp på en gård där det fanns fjällkor. Och Thomas är nöjd med att ha förverkligat sin dröm.
– Jag har nästan bara hittat fördelar med fjällkorna. De är snälla, trevliga och sociala. De är bra betesdjur och klarar sig bra på bete hela sommaren. De får kraftfoder men inget extra ensilage eller hö.
En fjällko är betydligt mindre än en "vanlig" ko, och mjölkar också mindre.
– Men då kostar de också mindre i foder och skötsel, eftersom de går ute fem månader om året. Och slår man ut det per kilo kroppsvikt mjölkar de lika mycket som vanliga kor. Vårt snitt ligger på 6 000 kilo per ko och år.
– Sedan tycker jag att de är fina att titta på också. Det ska man inte förakta. Och så är det roligt att hjälpa till att rädda en svensk ras, säger Thomas och ler.
I slutet av 1980-talet var fjällkorna nästan utrotade, i dag finns omkring 600 fjällkor registrerade i kokontrollen. Men bara tio gårdar i Sverige har besättningar i samma storlek som Thomas och Linda.
Ända sedan starten har de brukat sin gård ekologiskt, men först i våras sökte de medlemskap i KRAV. Just nu är gården i karens, men de får ändå en krona mer betalt per liter mjölk de levererar till Milko. När gården blir godkänd i oktober får de 1:30 mer per liter.
Men det är inte på grund av pengarna de valt den ekologiska vägen.
– Egentligen är det ett nollsummespel. Vi har dyrare kraftfoder och utsäde och får en lägre avkastning på vallarna och på korna – eftersom vi inte driver dem så hårt. Om vi kunde odla spannmål själva skulle vi haft ett bättre netto på mjölkproduktionen, nu har vi ungefär samma lönsamhet med en KRAV-godkänd gård som vi skulle få om vi körde konventionellt. Men det vill vi inte göra.

Annons