Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med elevens bästa i fokus

/

Det blåser upp till strid om lärarnas arbetstider. Igen.

Annons

I en debattartikel i Dagens Nyheter i måndags krävde 198 skolchefer att få större frihet att disponera lärarnas tid.

Bland undertecknarna fanns skolcheferna i Bollnäs, Ovanåker, Hudiksvall, Nordanstig och Söderhamn,

Dagen efter kontrade de båda lärarfacken Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet givetvis med att slå tillbaka och säga att skolchefernas krav är felaktiga. De är bara ute efter att utnyttja sin ledningsrätt till "att lägga på lärarna ett växande antal lektioner och mer administration".

Lärarfacken vill behålla det nuvarande avtalet med en arbetstid på 45 timmar i veckan, varav tio timmar kan disponeras fritt, medan arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, vill att arbetsgivaren ska kunna disponera lärarna 40 timmar i veckan.

Men frågan är om skolchefernas och lärarfackens ständiga konflikt om arbetstider står för någonting annat.

För en utomstående är skillnaderna i själva sakfrågan inte speciellt avgrundsdjupa.

Frågan om arbetstider är viktig. I en del yrken är tiderna viktigare än i andra yrken.

För en industriarbetare kan exempelvis kravet att vara på arbetsplatsen under arbetstiden vara viktigare än för en fritt skapande författare.

För en lärare är tiderna viktiga i den meningen att man har lektionstider att följa och tid att samverka och ägna sig åt förberedelser. Alla dessa uppgifter är inte platsberoende och av tradition har friheten att själv bestämma över sin arbetstid varit stor.

Skolcheferna vill ha större möjlighet att disponera lärarens arbetstid och större frihet att teckna individuella avtal, i likhet med vad friskolorna gör. En möjlighet som lärarfacken menar redan finns, eftersom det går att teckna lokala avtal om arbetstiderna, även om det sällan görs.

Men bortsett från vem som tolkar avtalet riktigt, riskerar fixeringen vid arbetstiderna att flytta fokus från frågan om lärarrollen i vid mening, till en fråga om regleringar.

Svårigheten att rekrytera de allra bästa studenterna till läraryrket handlar inte om lärarna har möjlighet att jobba tio timmar på annan plats än i skolan.

Den negativa resultatutvecklingen i den svenska skolan hänger knappast samman med arbetstidsavtalet, lika lite som lärarnas dåliga löneutveckling och allmänt försämrade status.

Medan det går tre-fyra studenter på varje utbildningsplats till lärarutbildningen i Finland, är valet att bli lärare ofta ett tredje eller fjärdehandsval för de svenska studenterna.

I stället borde lärarjobbet ha en sådan attraktionskraft att det skulle locka de allra bästa studenterna till ett av samhällets viktigaste jobb.

Arbetstidsavtalet är i bästa fall en ram. I och för sig viktig när det gäller möjligheterna att organisera verksamheten.

Men det avgörande är om det finns dragningskraft, motivation och engagemang i jobbet. Det gäller givetvis alla jobb, men kanske speciellt den typ som har med ledarskap bland unga att göra.

Därför är det viktigt att arbetsgivare och arbetstagare hittar varandra både när det gäller arbetstider och andra villkor, och när det gäller skolans genuina uppgifter.

Många av de kommunala skolorna behöver rensa i den politiska överbyggnaden och skapa kortare och tydligare beslutsvägar. De behöver minska de övergripande förvaltningarna och ge större ansvar och frihet till de lokala skolorna.

Om både arbetsgivare och arbetstagare agerar och förhandlar med elevernas bästa i fokus, borde det vara möjligt att hitta en gemensam väg att gå.

Mer läsning

Annons