Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maud kan gå med huvudet högt

/

Maud Olofsson avgår som partiledare för Centerpartiet i samband stämman i Åre i september. Ett besked som inte var helt väntat.
Men för den delen heller inte alltför överraskande.
Framför allt var det klokt.

Annons

Maud Olofsson lyfte under presskonferensen, där hon meddelade beslutet, fram att hennes avgång ger goda förutsättningar för hennes efterträdare att sätta sin prägel på partiet och politiken inför nästa val eftersom hon väljer att lämna redan i år. Precis samma resonemang som tidigare har getts uttryck för på den här ledarsidan.

Tidigare har det verkat som att Olofsson själv har bedömt det som att extrastämman hösten 2012 skulle vara rätt tid för henne att gå. Nu verkar hon ha kommit på bättre tankar. Inte omöjligt efter lite hjälp på traven.

Maud Olofsson har under sina dryga tio år som partiledare gjort mycket bra för Centerpartiet. Och kan lämna uppdraget med huvudet högt.

Under hennes första tid fick hon fart på förnyelsen av partiet vilket innebar att Centerpartiet ökade i två riksdagsval i rad, dels 2002 men framför allt 2006.

När Centerpartiet mötte väljarna i valrörelsen 2006 var det med ett tydligt liberalt budskap och som ett av de mest intressanta och tilltalande partierna för väljarna.

Olofsson hade direkt avgörande roll för att alliansen kunde bildas hemma hos henne i Högfors, och har sammantaget stor del i maktskiftet 2006.

Under Maud Olofssons ledning har Centerpartiet återigen blivit ett trovärdigt borgerligt parti.

Det är många – även långt utanför Centerpartiet – som bör sända ett stort tack till Maud Olofsson för hennes insatser.

Fast samtidigt måste vi även konstatera att valet 2010 inte blev samma framgång för Centerpartiet. Tvärtom gjorde partiet ett riktigt dåligt val.

Det här har sin bakgrund i att den förnyelseprocess som ledde fram till framgången 2006 avstannade därefter. Med uteblivet förnyelsearbete och en kommunikation av det politiska budskapet som havererat blev resultatet att Centerpartiets profil i valrörelsen inför valet 2010 förbytts till en av de otydligaste. Valresultatet blev därefter.

Egentligen tappade Centerpartiet successivt sitt stöd hos väljarna genom hela förra mandatperioden. Och efter valet i höst har trenden fortsatt. I Statistiska centralbyråns partisympatiundersökning för maj fick partiet bara stöd av 4,5 procent av väljarna. Så lågt har stödet bara varit en gång tidigare – i november 1999.

För den här utvecklingen bär Maud Olofsson också det yttersta ansvaret.

Centerpartiet har sedan ett tag tillbaka åter väckt liv i det inslumrade förnyelsearbetet. Ett delmål i detta arbete når man fram till i samband med partistämman i höst. Men det viktigaste återstår sedan att göra fram till hösten 2012 då partiet ska fastställa ett nytt idéprogram.

Förhoppningsvis kommer flera goda kandidater att anmäla sitt intresse för att leda detta arbete i rollen som Centerpartiets nya partiledare.

Men det går inte att komma ifrån att det bästa alternativet skulle vara om Annie Johansson, partiets ekonomisk-politiske talesperson, väljer att ställa upp.

Johansson var den centerpartist fick flest kryss i riksdagsvalet i sin valkrets. Hon har ett starkt stöd inom partiet, hos såväl gräsrötter som kommunalråd.

Hon har de egenskaper som behövs för att attrahera väljare och det förtroende internt som krävs för att kunna genomföra ett i vissa stycken svårt förnyelsearbete.

Därför bör hon bli Centerpartiets nästa partiledare.

Mer läsning

Annons