Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Matlagning från soluppgångens rike

På grusgången doftar det av nygrillat kött.

Men det är inte därför vi är här.

Inne i köket i den lilla gulmålade villan väntar istället en liten bit av Japan.

Annons

Den svensk-danska gårdshunden Taro springer emot oss i farstun. Bakom honom kommer matte Yukari Ota och hälsar oss välkomna. Hon ger ett försiktigt första intryck. Om det beror på det japanska kulturarvet eller blyghet är svårt att sätta fingret på. Efter välkomnandet går hon direkt in till köket.

– I dag bjuder jag på misosoppa, "tempura" (friterade räkor och champinjoner) och "nikujyaga" – potatis som kokats tillsammans med lök och bacon, säger hon samtidigt som hon gör i ordning frityrsmeten.

Yukari odlar sitt eget ris och i ett av köksfönstren står en liten plastlåda med långa gröna strån, som förefaller sträcka sig efter kvällssolen. Men att det kommer att bli några riskorn vågar hon inte lova.

– Kanske, vi får se, säger hon och fortsätter med maten.

När hon lagar mat hemma på Björktjära brukar det bli mest japanskt. Men det är inte, som annars är lätt att tro, för att hon saknar sitt hemland. Nej, det är något mycket mer trivialt.

– Jag vet inte hur man tillagar svensk mat, säger hon med ett leende.

Men det är heller inte alldeles enkelt att laga traditionell japansk mat i en småstad som Bollnäs – eller ens i Sverige.

– Många ingredienser finns inte att köpa. I Stockholm är det lite bättre, där har de ett större utbud. Lite kan man även hitta i thaibutiker. Men min mamma brukar få skicka vissa grejer med post från Japan.

Det är mycket som är annorlunda med Japan och den österländska kulturen har genom tiderna alltid fascinerat oss västerlänningar. Men trots att mycket skiljer oss åt, finns det likväl saker som förbinder oss. Potatis, till exempel.

Potatis brukar nästan alltid finnas med på japanska middagsbjudningar. Men då bara som tillbehör.

– I Sverige använder man potatisen som en bas i matlagningen. I Japan är det mer som ett gott tillbehör, förklarar Yukari.

Räkor och skivade skogschampinjoner doppas i en lätt frityrsmet. Sedan för Yukari dem elegant från skålen till den kokheta frityroljan med hjälp av två ätpinnar. Det sprakar till när hon släpper ned skaldjuren i oljan.

– Det är inte svårt att fritera. Men det sprätter och fräser en del, och det kan verka otäckt. Sen är det bra om du kan lägga i maten med långa redskap för att undvika att bränna dig, säger hon lugnt.

En smidig riskokare står på en piedestal längs en av väggarna. Med den blir riskokningen en barnlek. Lagom till dess att alla räkor är färdigfriterade piper riskokaren till och meddelar att det är dags att sätta sig till bords.

– Utan den skulle det ta en timme att bara göra riset, säger Yukari när hon märker att vi tittar nyfiken på den.

Dukningen och uppläggningen av maten är elegant och sofistikerad, precis som väntat. Men den gamla strikta japanska middagstraditionen hamnar allt längre från den moderna japanska familjen.

Yukari berättar att reglerna nuförtiden mest används vid affärsmiddagar och som ett skådespel för turister.

– Ita da ki ma su, säger Yukari till slut.

Det betyder "varsågod" på japanska. Ett klartecken för att hugga in på läckerheterna som står framdukade på bordet.