Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Märkligt om inte opinionsvindarna vänder

/

Efter decennier, när de flesta varit överens om att Sverige ska vara alliansfritt, är det allianser som gäller. Åtminstone på den inrikespolitiska arenan.
Där slåss en borgerlig och en rödgrön allians om makten. I rikspolitiken.
Lokalt är bilden betydligt mer mångtydig.

Annons

I Hälsingland är det bara Ovanåker som följer uppstället med allianserna fullt ut. Där styr den borgerliga alliansen, trots en hel del påfrestningar under det senaste året.

I riksdagen är Mona Sahlin och Maud Olofsson som hund och katt, men ute i landet samverkar deras partikamrater utan problem. Och man undrar om deras partiers politik inte har någon bäring på styret i landsting och kommuner där S+C är en vanlig kombination.

I rikspolitiken har den rödgröna alliansen ett rejält försprång i opinionen. Ändå är utgången i valet helt oviss. I takt med att de rödgröna partierna ska komma överens och försöka visa på en samstämmig politik kommer förmodligen opinionen att svänga.

Det var utan tvekan de borgerliga partiernas framgång i förra valet som fick s-ledaren Mona Sahlin att bjuda in till en rödgrön allians. Först skulle Vänsterpartiet inte få vara med. Men partiets vänsterflygel gav Mona Sahlin bakläxa på det. Och då var det bara att vika sig och bjuda in V.

Det som tidigare varit totalt omöjligt för den klassiska socialdemokratin, att bjuda in före detta kommunister till regeringssamarbete, blev helt plötsligt möjligt eftersom både MP och V tröttnat på att bara betraktas som ett par lojala stödpartier till S. Och utan deras stöd, inga sossar i Rosenbad.

Men ännu saknas ett gemensamt program, som inte bara sopar de svåra frågorna under mattan i utredningar.

När deras överenskommelse om försvaret presenterades hade både värnplikten och Sveriges roll i Afghanistan sopats under mattan.

När förslaget till sjukförsäkring presenterades kallades det för en skiss som ska utredas vidare. Efter valet.

När det gäller skatterna är det enda säkra att det blir skattehöjningar på mellan 17 och 55 miljarder. Den metallarbetare eller sjuksköterska som idag har ungefär 20 000 kronor mer per år att disponera för egen del, jämfört med på s-regeringens tid, kan vara tämligen säker på att få mindre pengar i plånboken. För en familj där båda är medelinkomsttagare handlar det om 40 000 mer per år att disponera för egen del!

Bensinen blir dyrare även om de rödgröna internt är oense om hur mycket. S föreslår en höjning på 15 öre per liter medan det växande MP vill höja bensinpriset med 2 kronor per liter. Det drabbar förstås alla som bor i glesbygd hårt, i synnerhet barnfamiljer.

I skolan ska det vara betyg från klass 6 säger S, från klass 9 säger MP och inga betyg alls förutom ett slutbetyg i grundskolan säger V.

V vill också fortfarande lämna EU till skillnad från de övriga två i den rödgröna alliansen. S vill ha licensjakt på varg medan den övriga två säger nej.

Detta är bara några exempel där den rödgröna alliansen inte är överens. Och det finns flera.

I partiledardebatten sade exempelvis Lars Ohly att "vi ska onödiggöra de privata alternativen", trots att han nyss opererat sitt knä på det privata Sophiahemmet i stället för hos någon offentlig vårdgivare. Kamraterna i MP är positiva till privata alternativ. Och S har blivit det med tiden, men lite "under galgen".

Det är märkligt om inte opinionsvindarna vänder i takt med att den rödgröna oppositionen kommer ut på arenan och visar upp sin oenighet.

Mer läsning

Annons