Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marit Bergman ger upp popdrömmen

Inga fler skivor, sa Marit Bergman och lät fansen prenumerera på låtarna i stället.
Trots det släpper hon albumet "The tear collector" - som kan bli hennes sista på riktigt.
- Mitt fokus framöver blir att jobba som låtskrivare. Popstjärna kan jag vara på fritiden, säger hon.

Annons

Hur överlever man som artist när musikindustrin dör? Marit Bergman lanserade sin egen prenumerationstjänst, med exklusiva digitala låtar till fansen varje månad, samtidigt som hon övergav den traditionella skivutgivningen.
Men bara ett år senare är hon tillbaka med albumet "The tear collector".
- Jag sa att det k-a-n-s-k-e inte skulle bli fler skivor, säger Marit Bergman.

Cirka 1 000 fans abonnerar på musiken via hemsidan, betydligt färre än de 20 000-30 000 som har köpt hennes tidigare skivor.
- Men 1 000 är ändå en bra siffra, enligt de som vet.
Du släpper inte ett nytt album bara för att prenumeranterna inte räcker till?
- Så vill jag inte uttrycka det. Men visst, om jag ekonomiskt klarade att göra fina studioinspelningar, enbart med hjälp av prenumeranterna, skulle det nog inte bli fler album.

Marit Bergmans Song of the month club innebar ny kreativitet. Efter att länge ha jobbat med album i fokus upplevde hon en annan frihet och spelade in låtar som aldrig förr.
- Jag kunde skriva vad som helst, utan att tänka på hur det skulle presenteras eller passa med övriga låtar.
Det mer avslappnade låtskrivandet väckte, paradoxalt nog, också tanken på en ny skiva. Sånger som "Out on the piers" och Frida Hyvönen-duetten "Traveling companion" triggade fantasin i en viss riktning.
- "The tear collector" känns som mitt första riktiga album. En värld föddes som jag ville befolka med låtar. Förra skivan hette "I think it's a rainbow" för att den var ett hopplock, massa olika färger. Den här har en mer enhetlig färgskala, säger Marit Bergman.
Och färgskalan går i dova, blå nyanser. Vemodiga "The tear collector" befinner sig långt bortom popeuforin i Marit Bergmans gamla hits.
Titeln? En behållare som änkor bar kring halsen under det amerikanska inbördeskriget, för att visa hur mycket de sörjer.
- Man kan köpa en på Ebay för 200 000 dollar... Skivan är en samling tårar, mina och andras. Låtar om människor som lämnar varandra, eller jorden, säger Marit Bergman, som själv lever lyckligt med pojkvännen i Brooklyn, New York.

- Folk får för sig att jag låter si eller så, bara för att jag bor i New York, men det funkar inte så. Det enda jag lyssnar på är den r'n'b som grannen spelar. Däremot har jag blivit bortkopplad från den roll jag har i Sverige, jag kan göra mer som jag vill. 

Har du känt dig bakbunden som "Marit"?
- Jag fick tidigt rollen som "tjo och tjim"-tjejen med glada poplåtar. På festivaler fick jag alltid spela på dagen, bara för att det är så "somrigt" och "trevligt". Och det har hängt med länge, vilket är frustrerande.
Som artist har hon sin publik i Sverige, någon USA-lansering finns inte i sikte. Sakta börjar Marit Bergman ompröva sin karriär.
- Jag står i ett vägskäl, måste välja snart: Vill jag vara popstjärna eller bo kvar i New York? Just nu känns det viktigast att bo kvar.
- Därför fokuserar jag mer på att jobba som låtskrivare åt andra. Popstjärna kan jag vara på fritiden, säger Marit Bergman. 

Nils Johansson/TT Spektra