Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marias version av Jesus

Marias testamente av den irländske författaren Colm Tóibín är en poetisk berättelse om Jesus moder Maria.

Annons

Maria lever i exil i Efesos och minns och sörjer sin son som berövats henne.

Två av lärjungarna ser efter och beskyddar henne och ger henne kost och logi. Den ene av dem, John (Johannes) vill att hon ska samarbeta med dem och stödja deras version av det som hände och bekräfta att Jesus var Guds son, men hon vägrar. Hon kan inte se att sonens offer var nödvändigt och kan inte förlika sig med åsikten att hans död innebär en revolutionerande förändring. För henne var han en son som hon fött och sett växa upp till en självständig man.

I sin ensamhet minns hon den sista tiden i hans liv. Hur han lockades att bege sig till Jerusalem, som så många andra ungdomar som sökte en framtid, och hur förändrad han var då han hälsade på hemma i Nasaret. Det sällskap eller den hop som följde honom hade hon svårt att acceptera. Hon tyckte att han hamnat i fel sällskap. Med män som var i desperat behov av något nytt och som var alltför högljudda.

Av andra människor fick hon höra rykten om de mirakel han åstadkom, men hon visste inte vad hon skulle tro. Hon hade sett honom uppväcka Lazarus, men visste inte hur det gått till. Om Lazarus, när allt kom omkring, kanske inte varit död. Genom en kusin får hon veta att sonen är i fara, att hans gärning gjort att myndigheterna fått ögonen på honom och hon försöker varna honom, men han vill inte lyssna. Sedan grips han och hon beger sig till Jerusalem, där hon kan bevittna den grymma korsfästelsen utan att hon kan eller förmår ingripa.

Jungfru Maria har framställts som den tysta, lidande och lydiga kvinnan, men i Colm Tóibíns gestaltning blir hon också en kvinna som vägrar vika undan, en kvinna i paritet med Medea eller Antigone.

Annons