Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marcus Åsling: Bra att skatten avskaffas (men inte särskilt viktigt)

Som traditionen bjuder läcker höstbudgeten ut som om den låg i ett durkslag. Flera medier rapporterar om att regeringen avser att avskaffa värnskatten från årsskiftet. I sig är det ingen hemlighet, att skatten avskaffas var ett skarpt krav från Jan Björklund och Liberalerna för att ingå i Januariavtalet med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet.

Annons
Nyheten är väl snarare att Socialdemokraterna tänker leva upp till avtalets innehåll.

Ur finansiell synvinkel är det ett smart drag att avskaffa värnskatten. De förlorade skatteintäkterna kompenseras av ökad produktivitet. Avskaffad värnskatt kan till och med bli en lönsam affär för svenska staten. Inte ens LO argumenterar längre för att det finns en finansiell kostnad om värnskatten avskaffas. I stället pekar man på fördelningspolitiska effekter; att inkomstskillnaderna ökar. Men även där är LO något fel ute, klyftan är mellan de som har kapital och de som saknar kapital – att bråka om inkomstskillnader är att missa målet, ur fördelningspolitisk synvinkel.

Redan 2011 kunde Långtidsutredningen konstatera att staten inte skulle förlora några skatteintäkter på att avskaffa värnskatten. I dag råder det mycket stor enighet om detta utanför partipolitiska kretsar. Finanspolitiska rådet, Institutet för Arbetsmarknadspolitisk Utvärdering (IFAU) och Expertgruppen för Studier i Offentlig Ekonomi (ESO) har alla tagit upp detta faktum i sina rapporter.

Nej, ett avskaffande av värnskatten sker till en politisk kostnad, inte en finansiell.

Det är väl egentligen bara missunnsamma socialister som fortfarande hävdar att ett avskaffande av värnskatten innebär att staten förlorar skatteintäkter. En förklaring är oviljan att läsa in sig eller acceptera dessa nationalekonomiska realiteter. Det finns en sorts faktaresistens inom vänstern när det kommer till ekonomi (och skattesänkningar i synnerhet): Man tycker inte om slutsatsen, därför tror man inte på den.

Av Januariavtalets undertecknare är det Socialdemokraterna som får betala den politiska kostnaden för ett avskaffande av värnskatten. Det bryter mot Socialdemokratisk tradition att sänka inkomstskatter. Värnskatten betalas dessutom av de som tjänar över 61 000 kronor, i runda slänger lika mycket som två industriarbetarlöner.

Därför kommer just Socialdemokraterna få svårt att förklara detta för sina väljare, särskilt när man försöker skapa en tydlig konfliktlinje till Moderaterna och Sverigedemokraterna i nästa valrörelse.

Vinnaren av detta är Liberalerna som i princip ensamt drivit frågan om värnskattens avskaffande i flera år. Liberalerna gör detta med liten politisk vinst, det är inte särskilt många väljare som gynnas av förslaget. Men det är en liberal tradition att kämpa för frågor där man har rätt, utan att få rätt av väljarna.