Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Människans inre rör

/
  • Till vänster hänger Säk.11  och till höger Säk.09. Däremellan Säk.17, som Thomas Olsson gjort för att väggen ska bli komplett.
  • Lungans funktion har intresserad Thomas Olsson i denna skulptur.
  • Thomas Olsson sorterar sina tusentals snusdosebottnar medan han funderar hur han ska exponera dem på Galleri Adular.

Konstnären Thomas Olsson har sin första egna utställning i hemstaden Söderhamn. Lördag 17 december öppnar den på Galleri Adular.

Annons

I våras hade Thomas Olsson sin mastersutställning vid konsthögskolan på Umeå universitet.

Under utbildningstiden har han fått en hel del uppmärksamhet för sina skulpturer, bland annat deltagit i Vårsalongen på Liljevalchs konsthall 2009 och årets Länskonst i Gävleborg.

Thomas Olssons första yrkesbana var som rörmokare. När han närmade sig trettio hoppade han av – och började vägen mot att bli konstnär. Efter en gedigen konstnärsutbildning i Umeå har han nu flyttat tillbaka till hemstaden Söderhamn och hyrt en lämplig ateljé i en av de anrika magasinsbyggnaderna vid ån.

Storleken har betydelse, kallar han sin debututställning på Galleri Adular i Söderhamn. Den titeln kan vara dubbeltydig, och en mer fysisk tolkning kan man ana i en av de 26 bilderna som ingår i verket Säk.16, det som upptar hela den ena av Galleri Adulars två hela väggar.

Galleriet är inte stort och när Thomas Olsson skulle förbereda utställningen här insåg han att storleken har betydelse. Det stora formatet han brukar arbeta i skulle inte fungera här.

Därför började han rita i stället, linjer som fyllde olika ytor på ett systematisk sätt. Kanske var det hans snusdosor som ledde honom på det spåret. Under fem års tid har han sparat bottnen till varje snusdosa han konsumerat och ritat en kompass på baksidan.

- Jag har vissa regler för mig själv hur linjerna ska fylla de fyra fält jag ritar på baksidan, förklarar han.

Under de fem åren han ritat sina kompassrosor har han inte haft en aning om vad det skulle resultera i. Nu tog han med de omkring 1400 plattorna till Galleri Adular. Kanske kan han lägga ut dem längs en av väggarna?

Thomas Olsson är inte rörmokare längre. Men rör och ritningar är något han inte släppt. Nu är det inte husens värmesystem han arbetar med, utan människans inre. Både vårt psyke och fysiologi intresserar honom – och sambandet däremellan.

Matsmältningssytemet är ju ett rörsystem, och toalettstolens form har anpassats till dess mynning. Thomas Olsson använde sig av toalettstolen i de två arbeten, Säk.09 och Säk.11, som han visat tidigare och även har med på denna utställning. I det förstnämna har han täckt en porslinstoastol med färgslingor i massor, huvudsakligen hudfärgat, eller köttigt som han kallar det själv.

Den andra skulpturen av toastolen består bara av färglagret, som han försiktigt skurit upp och sytt ihop igen. Där blir hudlikheten, och skyddslösheten, ännu mer påtaglig.

Thomas Olsson namnger inte sina verk utan ger dem bara ett nummer med förledet Säk. Säk. är förkortningen i vvs-ritningar för säkerhetsventil.

- Den öppnas automatiskt när trycket blir för stort, förklarar han. Kanske borde människan ha en sådan också?

I brist på en sådan ventil får vi människor använda oss av konsten till exempel för att undersöka vårt inre – och även lätta på trycket ibland.

Kanske är det därför det känns både utlämnande och befriande att ställa sig framför Thomas Olssons hudfärgade toastolar?

Mer läsning

Annons