Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Man vill väl dö lycklig"

Till slut kom Hans Ringshamre ut
– Det var en jobbig process, säger han.
Om detta berättar han i Norrala kyrka under Pridedagarna.

Annons

Hans Ringshamre är en välkänd profil i Söderhamn. Man blir det om man driver den största begravningsbyrån i kommunen. Och han gör precis allt. Från att hämta de döda och göra svepningarna, sjunga på begravningarna, vara borgerlig officiant till att slutligen ta hand om bouppteckningarna.

Som chef tycker han det är viktigt att kunna alla moment och vara nära de sörjande. Och han håller med mig när jag säger att man aldrig är så nära livet som i dödens närhet.

– Man ställs inför det fullbordade, säger Hans.

Han har levt i en alldeles vanlig mamma-pappa-barn-familj.

– Med facit i hand vet jag att jag i unga år förträngde min läggning på grund av rädsla och skam, som så många andra homosexuella gör än i dag. Jag känner flera som lever så nu.

Det tog sin tid innan han kunde acceptera att han var som han var. Först en bit in på 2000-talet berättade han för sina vänner i Stockholm hur det var. Han fick stöd och han träffade sin stora kärlek Per-Erik Sortti.

Och det var ingen enkel process att "komma ut". Men med stöd från vännerna och den stora nya kärleken till Per-Erik kunde de första stegen tas.

– Alla som kommer ut bär på en otrolig rädsla och det krävs mod för att göra det.

För det handlar om så mycket mer än att säga det högt till sina närmaste.

– Det var en skitjobbig process med ups and downs hela tiden. Att leva i en parrelation med en man var nytt för mig och min omgivning. När vi förlovade oss var det något helt annat än när jag förlovade mig med Linas mamma. Då var alla lyckliga och glada. Det här blev mer komplicerat. Samkönade par granskas hårdare än heterosexuella par, och det tär på en.

Hans mamma tog det bra. "Är du lycklig så är jag lycklig" var allt hon hade att säga om det.

– Hon har aldrig någonsin ifrågasatt eller sagt något mer än det.

För Hans del har allt planat ut nu. Han har sin familj och sina nära, som ger honom styrka. Inte går han omkring varje dag och tänker på att han lever med en man och att det skulle vara något konstigt med det.

– Vi tänker hoppa över Pridefestivalen i Stockholm i år. Vi kanske åker till Klubbfors och läser böcker i stället.

QX-galan behöver han inte heller. Att någon kändis kommer ut som homosexuell är inte så märkvärdigt.

– Jag tycker det är mycket modigare för en Kalle Karlsson i Korpilombolo att komma ut.

Och Pride-festivalen i Söderhamn vill han inte missa.

– Det är mycket tuffare att komma ut på små orter. Så är det.

Samtidigt ser han fram mot den dagen då det inte längre behövs Pridefestivaler och ett RFSL. Men all den stund som samkönade par inte har samma rättigheter som heterosexuella par måste kampen föras, anser han.

– Bara en sådan sak som att jag som homosexuell inte får lämna blod är jobbigt och att präster har rätt att vägra viga oss visar att vi har en bit kvar till det.

Därför måste homosexualitet vara en fråga för politikerna – även om Hans tycker att det inte borde vara en politisk fråga.

– I grund och botten handlar det ju om kärlek, och all kärlek är god kärlek.

Under Pride-dagarna ska han berätta om sitt livsval och orättvisorna som drabbar homosexuella för sin hemförsamling i Norrala kyrka. Tio minuter får han på sig och talet är väl förberett.

Han ska gå i tåget, och han välkomnar alla som vill gå med.

Har du några råd till unga människor som ännu inte har kommit ut?

– Det är svårt att ge några generella råd och det krävs mod att våga vara sig själv. Rädslan som de bär på har vi alla burit på.

Hans resa var inte smärtfri, och än i dag måste han och Per-Erik bryta mark. Till och med i sin bransch finns det sådana ögonblick. Som när en av Per-Eriks mammor dog (han hade en fostermamma och en biologisk mamma, och de dog med ett par veckors mellanrum), så var det inte självklart att Hans och Per-Eriks namn skulle stå på samma rad i dödsannonsen.

Och det finns glädjeämnen. Nu är Hans och Per-Erik lyckliga gudföräldrar till lille Eddie Lusth från Söderhamn. Eddie är elva månader gammal.

– Helt underbart! Där har vi framtiden, säger Hans när han ser den lille krypa i väg.

Det är roligare att se framåt än bakåt, tycker Hans-

– Framrutan är större än backspegeln....

Och i dag är han nöjd med sitt nya liv, nöjd över att han kom ut.

– Man vill väl dö lycklig, förverkliga sig själv och leva ett sant liv, säger Hans Ringshamre.