Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mammamyten bidrar inte till lyckliga familjer

Annons

"Det ligger djupt rotat i vår kultur, att en bra mamma inte lämnar ifrån sig barnen. Alla kvinnor som gör det, kan bli ifrågasatta – hur kan hon göra så? Pappor som arbetar mycket ifrågasätts inte alls på samma sätt."

Orden är Mirielle Anderssons, grundare av nätverket Financial Women, i en intervju om kvinnliga chefer i tidskriften Passion for Business.

Hennes ord är onekligen lätta att känna igen. Jag har hört liknande ord färdas över kvinnliga vänners läppar. För kvinnor tenderar att vara oroade över att klassas som dåliga mammor när de inte helt går upp i mammarollen utan även väljer att vara andra saker, som yrkesarbetande och intresserade av att göra karriär, med allt vad det kräver ifråga om arbetade timmar och hängivenhet till sitt arbete. Och så blir det dåliga samvetet en följeslagare som skapar en känsla av att inte räcka till. Trots att definitionen av att vara en bra mamma är inte borde handla om att bara vara mamma.

Men sådan är normen även 2009. En bra mamma är mamma på heltid. Den som försöker vidga definitionen klassas lätt som suspekt av sin omgivning.

Att vara bra pappa handlar däremot inte om att helt gå upp i papparollen. Där är spelutrymmet större. Och det dåliga samvetet inte lika närvarande eftersom papparollen inte utesluter andra lojaliteter i livet.

Det är OK för en man att vara mer än bara pappa. Det går att klassas som en bra pappa även om frånvaron från familjen är stor. Vilket studier visar att pappor ofta är, frånvarande alltså. Det går att vara en bra pappa även utan att ta ut föräldraledighet. Det går att vara en bra pappa även om övertidstimmarna är fler under småbarnsåren än under andra perioder i livet. Våra krav är helt enkelt inte lika höga på papporna. De är fortfarande någon som ”hjälper till” i sitt eget hem och får guldstjärna i kanten när de tar ut 50 procent av föräldraledigheten.

Trots att vi säger oss vara jämställda lever mammamyten kvar, den som föreskriver kanelbullebak, fredagsmys och full koll på allt i hemmet exakt hela tiden. Hemmet och familjen är fortfarande huvudsakligen kvinnans ansvar. Att kvinnor förvärvsarbetar i näst intill lika hög grad som män i dag har inte förändrat kravkatalogen. Det har bara inneburit att den blivit än längre.

Men frågan är vad som gör barn lyckligast. Nöjda och glada föräldrar, eller föräldrar som plåga av dåligt samvete?

Mammamyten bidrar inte till lyckliga familjer. Det skapar snarare stressade mammor med dåligt samvete som försöker passa in i en norm skapad under en period då kvinnan var förvisad till hemmet. En norm som inte passar kvinnor som vill ha både familj och ett framgångsrikt yrkesliv. Något som alltid varit en självklarhet för män.

Vårt samhället har förändrats. Det har däremot inte vår syn på mammarollen gjort i någon större utsträckning. Vilket håller tillbaka kvinnor i yrkeslivet. Och skapar olyckliga mammor helt i onödan.

Mer läsning

Annons