Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Mamma orkar inte flytta igen"

För drygt ett år sedan invigdes demensboendet Ringslyckan i Rengsjö med sex platser. 90-åriga Anna Larsson flyttade in i Ringslyckan den första april. Anna var först på plats av alla och sken ikapp med solen. Under det dryga år som gått har hon bara blivit bättre och bättre. Att få komma hem till Rengsjö betydde allt.

Annons

Under torsdagen fick sonen Stefan och svärdottern Ann-Sofie ett telefonsamtal från Britt-Inger Hedin Östlund, enhetschef för äldreomsorgen i Rengsjö.

- Vi anhöriga kallades till ett möte på måndagen - läs i kväll. Vi ska prata om hur vi kan flytta våra gamla och senila på ett så smidigt sätt som möjligt, säger Ann-Sofie Larsson.

En enig socialnämnd har tagit beslut utifrån ett tjänstemannaförslag om att lägga ned Ringslyckans sex platser och flytta de dementa till andra boenden - i nuläget oklart vart.

Anna Larsson är född på hembygdsgården i Rengsjö. I Rengsjö har hon alltid bott. Anna bodde hemma tills hon var 88. Då slog demensen till. Under en kortare tid, i väntan på demensplats, var Anna på Karlslund i Bollnäs. Sedan fick hon plats på Hällagården i Kilafors.

Stefan Larsson har ingen som helst kritik att rikta mot personalen på Hällagården.

- Mamma fick bra vård. Men hon blev snabbt deprimerad. Då vi hälsade på sov hon nästan jämt. Hon mådde inte bra. Hon kände att hon inte var hemma.

Den dagen Anna skulle flyttas från Hällagården hem till Rengsjö var hon dålig.

- Vi trodde inte att hon skulle klara en flytt. I bilen på väg hem till Rengsjö var hon apatisk, gick inte att få kontakt med. Då vi körde förbi kyrkan i Rengsjö vaknade mamma liksom till, berättar Stefan. Hon lyfte på huvudet, pekade lite med ena handen. Och så log hon. Det var en stark upplevelse. Vi backade så att hon skulle få se kyrkan riktigt ordentligt.

Sedan blev det Ringslyckan. Där har Anna trivts från första stund. Stortrivts.

- Nu är hon alltid vaken då vi kommer, säger Ann-Sofie. Och hon pratar och skrattar.

Rösten stockar sig av ilska då Ann-Sofie ska berätta vad hon tycker om politikernas sparbeslut.

- Hur kan de? säger hon. Att de bara har mage. Det här är skandalöst. Jag är heligt förbannad.

Sonen Stefan är krass:

- Mamma orkar inte en flytt till. Hon kommer att dö. Vem tar ansvar då? Gör socialnämnden det?