Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Malin vågar vara konstnär

/

Malin Blom är keramikkonstnären som tidigare har startat en friskola, varit professionell lucia och servitris. Men nu satsar hon för full på konstkarriären.

– Jag har väl egentligen alltid vetat att jag vill bli konstnär men det tog lång tid innan jag vågade satsa på det, säger hon.

Annons

Malin har sin ateljé i en stuga mittemot huset där de bor i Kåsjö utanför Järvsö. Det är där hon skapar sin konst och förvarar keramiken på hyllor. Värmen från vedspisen slår emot oss när vi kliver in i stugan. Malin skyndar sig att öppna ett fönster eftersom det har rökt in under morgonen. På det stora bordet i köket står det flera Pringles rör med penslar i. Även om hon alltid har varit kreativ och intresserad av att skapa, redan som femåring sydde hon sig i fingret när höll på med sin mormors symaskin, valde hon en annan linje när det var dags för gymnasiet.
– Jag gick det naturvetenskapliga programmet. Mest bara för att det ansågs vara det enda vettiga alternativet. Även om jag drömde om att bli konstnär som tonåring så fick jag höra att det var lärare jag skulle bli.


Hon kommer från Örebro och flyttade till Järvsö för nio år sedan. Malin har en brokig bakgrund, hon har jobbat på ett kontorsföretag och även varit professionell lucia.
– Det var det här företaget jag arbetade på som erbjöd luciatåg och jag är ju inte bra på att sjunga. Men att gå först och se vacker ut i mitt blonda hår kunde jag göra, säger Malin och skrattar.
Hon har även en lärarutbildning med sig i bagaget och hon var med och startade friskolan Vintergatan i Ljusdal. I samband med att hon var sjukskriven lovade hon en kollega att hon skulle besöka en keramikverkstad som Ella-Karin Cavallin hade.
– Jag håller det jag lovar så jag var ju tvungen att gå dit.
Och på den vägen är det. Ella Cavallin såg till att Malin sökte till konstskolan i Gävle hösten 2005.
– Hon ledde mig in i salen där jag skulle göra inträdesprovet. Jag var väldigt rädd för att söka.
Vad var du rädd för?
– Förmodligen samma sak som när jag var tonåring, att jag inte kunde det här med konst. Att det jag gjorde inte var bra nog. Och det är läskigt att visa upp det man har gjort, det kan jag fortfarande känna.


På flera hyllor i stugan finns det olika modeller av den kvinnliga kroppen. En liten kvinnokropp i lera står på fönsterbrädan och sträcker ut sina avkapade armar. Malin har läst biologi på universitetet och det kanske kan förklara hennes intresse för naturen och människokroppen, och då främst kvinnokroppen.
– Jag tycker att kvinnors kroppar är väldigt vackra och det är ju den jag besitter själv och kan bäst. En kvinnokropp ger ett löfte om en otrolig kraft, både kvinnokraft och barnafödande som är något magiskt, säger hon.
Bredvid fönstret står ett obeskrivligt konstverk på en hylla. Malin kallar den för ”Ingenting” just för att den inte föreställer något. Den är gjort av lera och är drygt två decimeter hög.
– Jag kände bara ett behov av att få leka med leran, trycka fram olika former och gömmor i leran. Det är väl också något erotiskt över det hela, med alla de här gömmorna, säger hon medan handen omedvetet förs över lerklumpen.


Hon signerar alla sina konstverk med en stiliserad blomma. Hon drar upp ena byxbenet och visar att hon har en likadan blomma tatuerad på den vänstra ankeln.
– Som liten hette jag Blomqvist i efternamn och kallades för Blomman när jag var tonåring och höll på med idrott. Blomma blev min signatur. Så hur passande är det inte då att jag träffade en karl som heter Blom i efternamn, säger Malin och skrattar.
Under det här året har hon deltagit i projektet Hälsingehänder. Syftet med projektet är att stärka kvinnor med ett eget företag inom konsthantverk och konst i Hälsingland och Gästrikland. Förhoppning är att konstnärerna kommer att bilda ett nätverk när projekttiden är slut.
– För mig var det självklart att vara med i det här projektet. Som konstnär blir man lätt insnöad när man sitter ensam, säger Malin.
Hon har deltagit i olika seminarium och studieresor men framför allt har hon fått inspiration av de andra deltagarna.
– Man får energi och drivkraft av att träffa andra konstnärer som brinner för samma sak som jag, säger hon.


För Malin har det även handlat om att hitta ett sätt att överleva som konstnär och på sitt företag.
– Man måste lära sig att ta betalt för det man gör. Och för allt arbete som ligger bakom en produkt. Folk är så vana att köpa billiga koppar på Dollarstore, säger Malin.
För Malin som är relativt nyinflyttad och ny som konstnär i Hälsingland har det betytt mycket att vara med i projektet.
– All den här entreprenörsandan som finns här i Hälsingland smittar av sig. Det är lättare att jobba då än om alla skulle sitta på sofflocket och gnälla, säger hon.
Hälsinge händer kommer ha en utställning i Söderhamn sista helgen i oktober, som avslutning på projektet. Malin har planer på att skulptera en kotte i keramik till den utställningen.
– Den har en väldigt hållfasthet i formen men den måste hålla för en bränning också. När det kommer till glasering så är det kemi på hög nivå, förklarar hon medan hon fingrar på en kotte som ska fungera som modell.


Malin ser alla erfarenheter som bra erfarenheter. Vid glasering och förbränning har hon nytta av sina matematikstudier. Hon visar en bild som hänger på väggen. Den föreställer ett konstverk som hon gjorde på konstskolan i Gävle. När hon nästan var klar med den såg hon att formen påminde om en matematisk graf.
– Allt jag upplever blir erfarenheter som jag använder mig av i mitt skapande. Så någonstans i mitt arbete så var det väl läraren i mig och mina mattekunskaper som tittade fram, säger Malin med ett leende.

Mer läsning

Annons